Fyra dygns arbetsstämma sätter sina spår, och då inte bara i beslutsprotokoll och på ledarsidor. Så i dag har jag inte gjort många knop med undantag för en inbokad intervju i förmiddags med en forskare på Statsvetenskapliga institutionen i Stockholm. Fast även den gick i ganska makligt tempo, om sanningen ska fram.

Men det blev ett bra samtal om villkoren för att bli insläppt i partivärmen och kunna jobba hyggligt framgångsrikt politiskt utan att för den skull vara ”infödd” i  partiet. Jo, hon tittade tvivlande på mig när jag vidhöll att det faktiskt är fullt möjligt.

Intervjun ägde rum inom ramen för ett europeiskt forskningsprojekt om mångfald, nätverk och representation i och utanför de politiska partierna. Låter småflummigt, ja, men jag tog chansen att berätta om i fredags kväll. Det var en afton när intern partidemokrati fungerar som bäst, förklarade jag och beskrev ingående hur M-stämman först efter en helt öppen kandidatpresentation, tät trafik i talarstolen och slutligen en spännande omröstning fastställde listordningen på partiets toppkandidater till Europaparlamentsvalet den 25 maj 2014. Inget utrymme för mygel där, alltså.

Statsvetaren nickade och såg ut att ta till sig ett tankespån till fromma för forskningsprojektet.