I kölvattnet på en lyckad arbetsstämma följer höstkampanj. För oss partiarbetare gäller det nu att vida över landet sprida de moderata stämmobeslutens glada budskap – och inte minst alliansregeringens ansvarsfulla budgetpolitik.

Jag har i dag dragit mitt strå till stacken. Då tänker jag inte på förmiddagens sammanträde i Skatteutskottet. Kritiken var väntad från Praktikertjänsts VD Carola Lemne mot regeringens reviderade 3:12-regler. Enklare hade jag att ta till mig budskapet från Skatteverkets GD Ingemar Hansson. Skattemoralen bara ökar och ökar. Och befolkningens allt svagare acceptans för svarta tjänster hänger till stor del ihop med Skatteverkets vassare kontroller, absolut. Men regering och riksdag har också genomfört en del reformer som har gjort det mer lönsamt att köpa vitt (t ex RUT och ROT).

Men dagens kampanjkick fick jag på ”Öfvre” Östermalm. Mellan 13.00-14.30 talade jag för Industriförbundets Seniorförening, på inbjudan av föreningens ordföranden Bo Ahnegård. Det blev ett hörvärt anförande, om jag får säga det själv, och en mycket givande frågestund, späckad med aktuell regeringspolitik, smarta frågor och lagom doser skvaller och våndor om livet som riksdagsledamot. Efteråt pustade jag ut på Karlaplans T-banestation. Och medan jag satt där på bänken och väntade på tuben mot T-Centralen stack två söta damer fram sina nunor och tackade för anförandet, de kände sig ”så inspirerade”!

Sedan i kväll talade jag i riksdagens förstakammarsal för nya partimedlemmar. Har fått en viss rutin på detta efter flera liknande övningar. Nykomlingarna visade inte alltför stor entusiasm, kanske kände de sig en aning bortkomna i den obekanta miljön. Men förhoppningsvis gick mitt (och partiets) budskap ändå hem. För visst är det så att ”Alla behövs” för ett ännu bättre Sverige?