För inte så länge sedan fick varje svenskt hushåll varje år, antingen man ville det eller inte, en blytung rikstelefonkatalog hemburen. Datoriseringen har gjort detta gigantiska pappersslöseri onödigt och låtit hundratusentals granar och tallar få stå kvar i naturen där de hör hemma.

Sålunda kan jag inte låta bli att imponeras över att i fjol deklarerade hela 73 procent av oss elektroniskt mot 46 procent 2006. Men fortfarande skickar Skatteverket ut cirka 7,5 miljoner deklarationer och lika många deklarationsbroschyrer i pappersform. För att vi kräver det. Bara portot bör gå på så där en 90 miljoner kronor!

Det här handlar om väldigt mycket pengar som Skatteverket i stället skulle kunna använda till att klämma åt skattebrottslingar och därmed öka skatteintäkterna till statskassan, läs öka resurserna till välfärden. För att inte tala om hur löjligt många träd det går åt för att trycka dessa till största delen onödiga blanketter och broschyrer. Särskilt som 87 procent av oss skattskyldiga anser att vi inte behöver dessa papper utan vid behov lika väl kan konsultera Skatteverket här!

Jag är varken trädkramare eller miljömupp men det är sådant här jag grubblar över efter dagens möte med Skatteverkets insynsråd på huvudkontoret i Solna. Det enda rimliga jag kommer fram till är att alla som mentalt har lämnat pappersdeklarerandet bakom sig bör gå in på Skatteverkets hemsida, skaffa e-legg och helt sonika avbeställa sin pappersdeklaration för all tid framöver! E-vägen är den enda vägen, för att travestera en tidigare partiledare.

Som nattlektyr läser jag i kväll det senaste numret av Advokaten. Där medverkar vännen och tillika advokaten Göran Rise som riktar en bredsida mot Skatteverkets funktion i brottsutredningar. Rise är ute i krigarens lovliga syfte, och han får själv stå för sin kritik. Men jag kan hålla med honom om att det inte är oproblematiskt att Skatteverket har den dubbla rollen att vara både brottsanmälare och brottsutredare.