Dags för bloggtime så här mot slutet av (ännu en) plenifri vecka i riksdagen.

Självklart känner jag som förtroendevald viss press att rapportera om alla väljarkontakter som jag har odlat dessa dagar. Ja, även om många riksdagskolleger med barn i sportlovsåldern ägnar sig helt åt förlustelser i spår och backe. Någon form av ledighet tillåter jag mig i rättvisans namn alltså också att ha. Förutom duktigt svettande på löpbandet – startskottet för Premiärmilen går den 24 mars, onda foten är sedan länge bra och jag tänker slå fjolårets 57 minuter och 59 sekunder! – promenerade jag häromdagen nära en mil på Djurgården med vännen Rebecca Weidmo Uvell. Oj, vad vi pratade …

Två kvällar i rad har jag deltagit i seminarieövningar i för mig angelägna ämnen, om vad? Läs här och här.

Tillsammans med moderatkompisar i Högalid har jag också hunnit inspektera vad som egentligen är på gång där nere vid Hornstull. Det var i går, och det mest utstickande och spektakulära inslaget i förnyelsen av knivsöder är den blivande trevåningsrestaurangen bakom mig. Den har väckt blandade känslor hos infödingarna, men maffig är den onekligen. Om jag förstod saken rätt arbetar 1 000 personer för högtryck med att få allt klart till den 26 april då invigning har utlovats av Hornstull 2013.

Och i går, med mindre än två månader kvar, visade mannen från Bonnier Fastigheter som guidade oss runt på den än så länge byggarbetsplatsen inga som helst tecken på nervositet. Valium eller Sobril? Lugnande eller oroväckande? Det återstår att se.

I dag har jag mest twittrat om det glada beskedet från SMER. Nyheten om det etiskt riktiga med att tillåta surrogatmödrar – eller värdmödrar som blir allt vanligare att säga – är helt i linje med riksdagens beslut, och med partibroder Olof Lavesson och undertecknads motion. Nu väntar jag, vi, ni? på regeringens aviserade utredning.

Tiden är mogen.