Drack i förmiddags elvakaffe på vård- och omsorgsboendet Serafen på Kungsholmen i Stockholm.

Vid det här laget har jag gjort ett antal ”besök i verkligheten”, det är så vi moddar jobbar för att ”lyssna in” vad folk och anställda i privat och offentlig sektor tänker. En gemensam nämnare som börjar utkristallisera sig för mig oavsett om det handlar om förskola, skola eller vård- och omsorgsboende för våra älskade gamlingar är att den berörda personalen generellt verkar tycka att den gör ett mycket bättre jobb i dag jämfört med tidigare.

Detta trots att man åtminstone vid mina, ursäkta tjatet, ”besök i verkligheten” ganska unisont har pekat på att de ekonomiska resurserna har dragits ner med färre anställda som följd. När jag därför frågar om anledningen – det vill säga hur det kommer sig att de trots allt är mer nöjda nu med den egna arbetsinsatsen jämfört med tidigare – då blir svaret: individen/patienten/eleven/den äldre.

Det ökade fokuset på att tillgodose de enskildas behov har kort sagt fått anställda – däribland personalen på Serafen – att känna större tillfredsställelse med att kunna göra just det. Det vill säga – tillgodose de vårdbehövande.

Men detta är inte hela bilden. För i den andra vågskålen ligger de anställdas kritik mot de ökade dokumentationskrav som ställs av såväl alliansen i stadshuset som regeringen i Rosenbad. Dokumentationskrav som enligt kritikerna har blivit så absurt omfattande att kvaliteten i skolan och äldreomsorgen har blivit lidande. Något som höll på att driva sjuksköterskan på Serafen till förtvivlans gräns. Jag förstår henne, tar till mig och … ja, tackar för ett givande besök.