När jag natten mellan fredag och lördag satte nyckeln i dörren hemma på Lundagatan kändes måndagens fotbad i Jordanfloden ganska avlägset (lägg märke till den jordanske gränsvakten som har mig på kornet i bakgrunden!)
Ännu mer avlägset kändes mötet med beduinerna, som trots EU-bidrag till bygge av både solcellskonstruktioner och vattenreningsditon saknar tillgång till det mest elementära i livet därför att Israeliska myndigheter inte har medgivit byggnadslov på den karga ökenmark där beduinerna har slagit upp sina tält och lever sina dagar sedan 14 år!!!
Okej, jag ska lugna ner mig men lovar att återkomma i ämnet. Dock lovar jag inte att hålla mig helt lugn när jag beskriver situationen i Hebron på Västbanken. Men alltså mer om detta senare.
Innan jag släcker ner för helgen, DN:s Nathan Shachar skriver denna söndag initierat om mellanösternkonflikten och citerar Palestinas president Mahmud Abbas: ”Jag är född i Safed i Galiléen. Jag besökte staden häromåret. Men jag gör inte anspråk på den”.
Gör inte anspråk på den? Det är inte den upplevelsen jag har med mig hem efter veckans intensiva lyssnande på framför allt palestinska röster. Abbas kan inte beskyllas för att gå i takt med sin befolkning. Kanske var det just den saken som president Abbas och Socialdemokraternas Stefan Löfven avhandlade när de möttes i veckan. Hur jag vet det?
Svenska Dagbladets reporter Fredrik Mellgren bodde på samma hotell i Jerusalem som jag och en morgon kom han fram till frukostbordet och berättade att han var utsänd för att ”punktmarkera” Löfven. Hmm, punktmarkera, det lät ju intressant … men nej, resultatet ger mer intryck av storögd beundran än hård punktbevakning av S-ledaren.