Nej, jag promenerar väl inte direkt omkring i Ramallah, men denna söndagsmorgon medan ni där hemma i Svedala som bäst håller på att ställa om klockorna checkade jag klockan 02.00 in på Ambassador Hotel i Jerusalem . Jo, flyget från Wien var någon timme försenat (trubbel med att få ombord matvagnarna, därav den sönderkokta pastan som serverades strax före midnatt) men vem bryr sig om sånt. Jag är bara så himla lättad över att ha släppts in i landet utan svettiga långkörare till förhör. För gissa om jag har pluggat in och memorerat vad som bör och inte bör sägas till israeliska myndigheter om till exempel Ship to Gaza.

Visst, den israeliska passkontrollanten på flygplatsen i Tel Aviv jämförde länge och väl – nitiskt om man så vill – mitt framsträckta pass med nunan framför luckan. Jag kan förstå henne, jag ser ut som en galen terrorist på det fotot. (Inte riktigt lika illa i verkligheten). Men så enades vi om (låt vara om rätt kyligt från hennes sida) att det finns ändå en poäng med att svenska parlamentariker besöker Israel för att studera hur det svenska biståndet till Västbanken/Gaza fungerar på plats.

Bussresan till hotellet tog sen bara 45 minuter och i bloggande stund ser det ut som att vi i veckan också får besöka Gaza.

Återkommer med rapport.