Vad gör dig ledsen? Frågan ställs i boken ”Mina vänner” som jag har inhandlat för att ge bort i födelsedagspresent till min systerdotters dotter. Hm, vad gör mig ledsen, funderade jag i förmiddags. Jo, men det är ju när jag gör andra människor ledsna, kom jag på och plitade nöjd ner svaret i boken.

I samma ögonblick surrade det till i riksdagsmobilen. Partiet är besviket på mig för att jag twittrade kritiskt om försvarsministerns insats i Ekots lördagsintervju (med ringar på vattnet bland annat här). Jag kan förstå reaktionen men hävdar min rätt att reagera mot sådant som blir fel, även i mitt eget parti.

Fundersam ger jag mig ut på söndagspromenad. På hemvägen längs med Hornsgatan går jag förbi familjen med den lilla flickan som gråter så hjärtskärande med blickarna upp mot skyn. Jag ser den röda ballongen som blåser bort längs asfalten och tar det långa benet före. Tro det eller ej, men jag lyckas få fatt på den ostyriga tingesten. Som i samma ögonblick som jag formar mina händer kring den – spricker. Jag vänder mig i riktning mot tösen som nu är 50 meter bort och sträcker upp mina händer. Förlåt! Nej, hon slutade inte gråta.

I nästa sekund dyker kvinnan upp vid min sida. Kan ha varit en miljöpartist. Hon frågar om inte också jag är ”djävligt trött” på nedskräpningen???? Absolut säger jag och undrar om hon syftar på något särskilt…

Det gör hon och pekar ilsket på fimparna, hundskitarna, slängda lattemuggar och annat äckel som gör det otrivsamt på trottoarerna en söndagseftermiddag på Södermalm.Vi är snart framme vid Coop i korsningen Hornsgatan/Ringvägen där jag ska slinka in, jag tackar för samtalet, hon ler mot mig och pinnar vidare.

I alla fall en person jag inte har gjort ledsen i dag. Och inte mig heller, då.