Gissa om det i kväll sörplades på Mariamoderaternas kräftskiva här på Söder! Jag som (ännu) inte är så van vid den typen av aktiviteter är djupt imponerad över den stora anslutningen av moderatkompisar en vanlig torsdagskväll. Vi var minst ett 50-tal personer, varav en del inresta från både Bromma och Östermalm. Det är inte fy skam i partiföreningssammanhang!

Kräftskivan förärades också ett besök av stadens Äldre- och ytterstadsborgarråd (sic!) Joakim Larsson. Han bjöd på en exposé över allt bra som byggs och sker i staden. På min fråga om vad som händer ifall Sossarna, Vänstern, MP och Sverigedemokraterna (som det verkar) lyckas att stoppa regeringens satsning på att underlätta för uthyrning av bostadsrätter i andra hand, blev svaret att Stockholm då missar att erbjuda bostad åt 25 000-50 000 personer. Har en snabbt växande huvudstad råd med det? Knappast.

Torsdagen började dock med taxiresa till Vällingby där jag klockan 09.00 infann mig på besök i verkligheten hos Al-Azharsskolan tillsammans med riksdagskollegan Cecilia Brink och nya – som jag uppfattade det – moderatkompisen Maria Sköldqvist.

Det stod snart klart att Jan Björklund inte är lärarnas största favorit, om jag säger så. Framför allt var lärarna sura på Björklunds klåfingriga krav på kartläggning av elevernas utveckling, som enligt dem har inneburit meningslöst administrativt arbete på bekostnad av verklig pedagogisk utveckling.

Faktum är att just klagomålen om ökade administrativa pålagor känner jag väl igen från mina besök i verkligheten hos barnomsorgen, äldreomsorgen och inte minst i mina möten med vanligt folk på Hornsgatan och grannskapet däromkring.

Nej, väljarna trodde inte detta om alliansregeringen. Annie Lööf, hör du mig? Vad har hänt med alliansens utlovade regelförenklingar och avskaffandet av det byråkratiska krånglet? En sak är klar, kampen mot regleringssamhället går vidare. Också på utbildningens område.