Har fått en del förfrågningar om min tid på Tjejmilen. Inget konstigt med det, jag har ju skrutit hela sommaren om hur duktigt jag har svettats kilometervis längs grusvägarna. Men gårdagens ihållande ösregn, här dokumenterat från balkongen, bidrog till att jag skippade alltihop och dök ner i soffan med aktuellaste boken. Nu siktar jag i stället på Hässelbyloppet.

Denna septembers första söndag har jag förberett mig för höstens första politiska uppdrag. I morgon förmiddag sätter jag mig på bussen från Mynttorget tillsammans med politiska tjänstemän på moderatkansliet för färd till konferensanläggningen där jag är ombedd att hålla anförande. Nej, jag tar självklart inte betalt, har aldrig gjort som riksdagsledamot, är det väl bäst att upplysa om i dessa kvittogranskande tider.

Jag har alltså jobbat större delen av dagen med att fila på morgondagens entimmesföreläsning om hur moderata tjänstemän ska skriva vassare artiklar för att bättre nå ut i media. Anledningen är säkert att jag själv hyfsat lätt når ut i medierna. Humorn i det hela är att budskapet i mina artiklar inte alltid stämmer överens med partiets linje. Men det spelar tydligen ingen roll för den moderata pressavdelningen? I så fall heder åt densamma!

På tal om mediala utspel. Gissar att  justitierådet Göran Lambertz fortfarande toppar listan på samma sätt som han gjorde när han lanserade rapporten Felaktigt dömda. Den gången gällde saken misstänkta personer som hade blivit dömda på alltför svag bevisning. Nu menar Lambertz tvärtom att den dömde seriemördaren Thomas Quick har beviljats resning och friats på alltför svag bevisning.

”Lambertz slutar aldrig att förvåna” utropar SvD:s nytillträdde redaktionschef Ola Billger i dagens SvD (hittar tyvärr ingen länk). Jag kan hålla med om det, även om Billger knappast är rätt man att bedöma de juridiskt komplicerade spörsmålen i Quick-ärendet.

Vad inte många har uppmärksammat i det uppskruvade tonläge som nu råder är att det inte alls är säkert att Quick frias i samtliga fem ännu inte avgjorda resningsärenden. Om inte så sker gäller det för Billger och andra Lambertzkritiker att rädda ansiktet genom att byta fot. Och det illa kvickt!