Sliter med att formulera en muntlig presentation om själva poängen med att Sverige har 290 kommuner och 19 län samt ett antal regioner och ett rätt odugligt personvalssystem. Om dylika ting förväntas jag i morgon förmiddag utveckla resonemanget på icke-svenska. (Håll tummarna!)

Men världen stannar ju inte för att jag är i Canterbury och hårdpluggar engelska verb, med mera. Under dagens kaffepauser (något ska man ju ändå kalla den eländigt blekbruna sörjan som serverades i kopparna) har jag uppsnappat att landets försvarsminister går kritikerna till mötes om att Saudiarabien är en diktatur. Det var nog klokt.

Inte heller har det undgått mig att den norska 22-julikommissionen har offentliggjort sin rapport om hur bland annat norsk polis brast i arbetet med att stoppa Anders Behring Breivik från att spränga regeringskansliet i Oslo i luften till att därefter attackera de lägerfirande S-ungdomarna på Utøya.

Det har så klart inte funnits en chans för mig att under dagen plöja rapporten, men jag kommer att göra det. Här finns ohyggliga erfarenheter att dra lärdom av.

Utan att han näppeligen själv kan ha hunnit läsa rapportens 481 sidor har kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki kommenterat utredarnas slutsatser. Sarneckis order lyder att polisen måste kunna strunta i order. (Gäller det också Sarneckis?!)

Jag vill inte dumma mig i onödan men hade 22-julikommissionen i stället landat i att norsk polis gjorde rätt i att invänta order och inte agera på egen hand, då är jag ”ganska” övertygad om att Jerzy Sarnecki hade instämt i det också. För så agerar en populist!

För mig och för er andra gäller det nu att djupläsa 22-julikommissionens rapport, allt för att vi ska kunna ha genomtänka synpunkter på polisens arbetsmetoder att förebygga terrorbrott. Den debatten lär med all säkerhet ta fart, och då ska vi självklart ha bra på fötterna, ta plats och vara med!