Åter från språkkursen väntar oroliga väljare

I korsningen Hornsgatan/Torkel Knutssonsgatan blir jag stoppad. Jag stirrar inte jättevänligt på mannen som har ställt sig i vägen … så trillar polletten ner. Han med ryggsäcken är moderatväljare, han lyssnade på moderatledarens sommartal i Gustavsberg i lördags och han är – så klart – i sin fulla rätt att avkräva mig som riksdagsledamot från Södermalm en “second opinion” om det politiska läget i landet.

Sedan i lördags eftermiddag är jag återbördad till valkretsen efter förra veckans språkstudier i Canterbury. Därför missade jag Fredrik Reinfeldts sommartal. Men jag har förstås läst hans brev till partiledarkompisarna i regeringen om hur alliansen behöver utvecklas. Liksom statsministerns avsiktsförklaring här.

Som jag också förklarade för mannen på Hornsgatan applåderar jag Reinfeldts besked till M-väljare och alla andra att Moderaterna tackar ja till Centerledarens inbjudan till alliansledarna att hemma hos Annie Lööf i Maramö komma samman. Inte för att de fyras gäng ska få en mysig kräftskiva i den småländska lingonskogen utan därför att väljarna – och uppenbarligen också svenska medier – längtar efter att alliansens partiledare ska mejsla fram vad som i valrörelsen 2014 ska presenteras som ett alliansgemensamt valmanifest.

Visst, även jag är otålig men inte orolig! Dock tror inte ens en optimist som jag att manifestet kommer att ha med något om förstatligande av kvinnojourerna, en fråga som efter denna sommars många kvinnomord ligger mig ännu varmare om hjärtat.

Oh my Good, inser att jag ligger väldigt risigt långt efter med att redovisa innehållet i språkresan som ni snälla skattebetalare har finansierat och som jag kom hem från i helgen.

Ni har rätt att få veta vad jag hade för mig under den gångna veckan i Canterbury, och kanske nöjer ni er inte med denna fina bild på mig och riksdagskollegan Fredrik Lundh Sammeli, en genuint härlig Sosse från Luleå.

Men betänk att när detta tjusiga fototillfälle infann sig (i onsdags kväll) hade jag och Fredrik tillsammans med övriga kurskompisar inte bara vandrat en bra bit längs med Dovers vita klippor och kisat ut över havet mot franska Calais. (Jo, jag nynnade på 1986 års landsplåga hela tiden).

Bortsett från den härliga avstickaren till Englands svar på öländska Färjestaden, och kanske en och annan pubrunda, var det militant språktragglande som gällde från arla morgonstund till sena eftermiddagen.

Min favoritlärare hette förresten Robert Feather! Och medan medierna i Svedala vände ut och in på Tillväxtverket och näringsminister Annie Lööfs representation, var Julian Assanges politiska asylsökande och dito barrikadering på Ecuadors ambassad i London huvudnumret i brittisk press, radio och tv. (Måste medge att jag alltjämt har svårt att uttala asylsökande på engelska).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.