I afton tog jag det sista kvällsdoppet innan jag i morgon 09.40 sätter mig på tåget från Arvika mot Stockholm för vidare färd på söndag till Canterbury och språkstudier. Det är nästan så man känner hur det stora vemodet rullar in.

För jag längtar inte dit. I morgon när jag sitter ensam på Lundagatan och ugglar (snyft) surplar maken kräftklor i Sunne hos partikompisen Jan-Evert och hans kära Åsa.

Familjen Rådhströms kräftskivor är vida omtalade i bygden inte minst därför att bygdens son lockar till sig framträdande partiföreträdare som talare. I år väntas ingen mindre än Anna Kinberg Batra, den moderata riksdagsgruppens gruppledare och Finansutskottets ordförande. Jo, jag har i dag strängt regisserat maken i vilka ämnen han ska knipa käft och när det är läge för honom att jambalaja. Om han sen lyder är en annan sak …

Dagens stora inrikespolitiska händelse var väl annars S-ledaren Stefan Löfvens sommarprat. Inte för att jag tänker lyssna på programmet i repris i kväll klockan 22.05. Men visst var programmet hörvärt, dock mest för att Löfven är en viktig snubbe.

Vad Löfven sa? Ja, inget om vilken politik han ska bedriva som partiordförande, men det var kanske för mycket begärt. Däremot vet vi nu att fosterbarnet Stefan Löfven är en genuin arbetargrabb som helst äter sin lunch ur en unikabox, har en del internationella kontakter att skryta med samt älskar sin fostermamma och sin hustru. Därutöver är Löfven mycket tacksam för hittills visat förtroende. Återstår att se om förtroendet räcker till valseger 2014. Med eller utan Sveriges Radio som draghjälp.