Peter Mangs är skyldig till två mord och flera mordförsök och ska nu genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Det meddelade Malmö tingsrätt i förmiddags, ett besked så väntat att det inte borde överraska någon.

Dramatiken i målet består snarare i att den då blott misstänkte serieskyttens försvarsadvokater i sin slutplädering underkände Statens kriminaltekniska laboratoriums analyser av vapen, kulor och hylsor kopplade till morden och mordförsöken. Man menade att SKL:s utlåtande inte var objektivt och kritiserade att myndighetens ”forensiska bedömning” inte heller var möjlig att utvärdera av extern expertis.

Det är inte första gången i svensk rättshistoria som myndigheternas förmåga att leverera korrekta analysresultat ifrågasätts. Minns det uppmärksammade fallet med den dråpåtalade men i fjol frikända narkosläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Där underkände Solna tingsrätt Rättsmedicinalverkets bedömning av den döda flickans blodprov. Analysen ansågs inte vara så tillförlitlig att den kunde ligga till grund för en fällande dom. Med följden att narkosläkaren friades.

I båda fallen är ”ackreditering” ett nyckelord som SKL och RMV lutar sig tungt mot när kritiska röster höjs. Men en ackreditering säger självklart inget om kvaliteten i ett konkret analysförfarande, utan är bara en stämpel på att myndigheten rent allmänt har ansetts lämpad att klara sina uppgifter.

I barnläkarmålet fick försvaret rätt i sin skarpa kritik av den rättsmedicinska analysen. Därmed inte sagt att det ligger något i Peter Mangs frontalangrepp mot SKL.