Så glad jag blev när de båda tidningarnas kundservicefolk lovade att skicka de uteblivna tidningarna till sommaradressen! Med detta vill jag bara ha sagt att jag just nu tar del av nyhetsflödet med viss eftersläpning. Jo, jag vet att man kan läsa tidningar på nätet, men här finns också mycket annat roligt att sysselsätta sig med, om jag säger så …

Artiklarna (bland annat här) om Statistiska Centralbyråns bekymmer att få folk att svara på myndighetens undersökningar har dock inte undgått mig. En anledning till att man ratar SCB är förstås att det har gått minst sagt inflation i att fråga vad medborgarna tycker om allt från hur kollektivtrafiken funkar (för det mesta uselt) till solkrämsfaktorns effekter. SCB förklarar själv bortfallet med att det i dag är fler aktörer som ägnar sig åt marknadsundersökningar. Ja, och SCB bidrar själv till att det har gått inflation i frågeställandet. Man utnyttjar sin myndighetsstatus till att vinna fördelar på den kommersiella marknaden (DN 21/7 ”SCB sitter på dubbla stolar”). Det är ett solklart granskningsfall för Konkurrensverket.

En annan orsak till att inte fylla i enkätundersökningar är att det helt enkelt tar rätt mycket tid att göra det. Tid som från ett individperspektiv bättre kan användas till mycket annat än att gratis svara på frågor som kanske upplevs som krångliga och meningslösa.

Jag håller med om att de uppfordrande enkäterna med krav på svar om ditten och datten har blivit alldeles för många på hallmattan nedanför brevlådan eller – som i mitt fall numera – också i postfacket utanför riksdagsrummet. Men visst är det allvarligt om vi inte längre finner det mödan värt att svara ens på SCB:s frågor?!

Medan jag skriver detta ser jag med ena ögat på ett tv-program om cancersjuka tappra små och och halvvuxna barn och deras envisa kamp mot sjukdomen tillsammans med sina föräldrar. Svar på SCB:s undersökningar kan handla om just detta, om svåra saker och där de tillfrågades svar behövs som underlag för att vi beslutsfattare ska kunna agera i enlighet med vad som är bäst för medborgarna.

Låter det högtravande? Okej, men jag menar faktiskt vad jag skriver. Och litar på att ni i er tur förstår vad jag menar.