Påskfirandet är över och liljorna som har prytt stugan i helgen är ordentligt nedgrävda bredvid tomtens park av fröautomater. Förutom domherren, blåmesen och talltitan har jag nu också järnkoll på bofinken.

Men det var i går. Återbördad till civilisationen har jag sprättat post, sorterat gamla kom-i-håg-lappar, betat av obesvarade mejl, avböjt att medverka i torsdagens SVT Debatt och pratat i telefon så att öronen har fått rödbetans färg.

Tisdag betyder möte med den moderata riksdagsgruppen, så också i dag. Till sist pinnande jag över till Riddarholmen och Svea hovrätt där Föreningen för utgivande av Svensk Juristtidning höll vårsammanträde. (Till er som klickade på länken – en upphottad variant av hemsidan för Sveriges förnämsta juridiska tidskrift utlovades i afton till nästa år. Håll ut!)

Kvällens talare var ingen mindre än förre chefs-JO Mats Melin, ordförande i Högsta Förvaltningsdomstolen. Han avslöjade inte smack om vad han nuförtiden tycker om JO:s tillsyn över domarna trots att det var kvällens ämne, men menade att riksdagen bättre borde ta tillvara på JO:s kompetens. Och då inte bara i form av granskning av den årliga ämbetsberättelsen utan också genom att utskotten – vi ledamöter – oftare borde konsultera JO om läget i Myndighetssverige. Det håller jag gärna med om, särskilt som JO är just riksdagens och inte regeringens myndighet.

Under kvällen bytte jag också några ord med en av riksrevisorerna, som uttryckte uppriktig förvåning över riksdagens ointresse för myndighetens verksamhet. Enligt vederbörandes uppfattning struntar riksdagen i stort sett i hur revisorerna förvaltar sitt årliga anslag på cirka 300 miljoner.

Hm. Det finns nog anledning att återkomma till den frågan.