Något skönhetspris vinner han kanske inte, gubben i snön. Men oj vad löjligt roligt jag hade när jag kramade fram honom och ett helt gäng snölyktor som ska tändas så snart värmlandssolen har gått ner över åsarna på norska sidan gränsen.

I förmiddags anlände jag punktligt till Sunne med lokaltåget efter att ha djupslumrat i SJ:s regi från Stockholm 06.20 till Karlstad 08.57. Efter diverse helghandel på Coop i sagornas centrum mitt i världen bar det så äntligen i väg med (mindre miljövänlig) jeep till stugan i skogen dit vi hann precis i tid för att i teverutan höra Kungen avslöja den nya tronarvingens namn: Estelle, Silvia, Ewa, Mary.

Jo, jag har redan – förlåt! – dummat mig på facebook om Estrella, platteve och fredagsmys. Men självklart, för att citera Kungen, är jag glad ända in i hjärteroten över att mitt och många andras favoritpar har fått ett mycket efterlängtat barn. Att ungen också är tronarvinge får bli ett senare kapitel, skulle jag tro att inte bara jag utan också föräldrarna tänker i denna stund.

Och vad med den fula snögubben? Nej, jag tänkte faktiskt inte alls på någon speciell när jag formade den oformliga bysten. Slokhatten är makens och moroten till ögon och näsa tryckte jag dit mer för att pigga upp livet för domherrarna och andra småfôgglar som kivas vid fröautomaterna.

Fredagskväll på er!