Inbäddad i vinterskrud ligger hon där, mitt smultronställe i världen. Jo, det är löjligt lätt att bli patetisk här i trakten.

Dagarna i stugan går mot sitt slut, i morgon blir det tidig uppgång för avfärd mot Arvika där tåget – i bästa fall – går mot huvudstan på utsatt tid klockan 09.40.

Ska jag göra någon politisk reflektion denna afton noterar jag att den blivande vänsterledaren i dagens DN finputsar fasaden inför stundande stormöte. Det hade han nog inte behövt, är min bedömning.

Samtidigt, i samma tidning, citeras vänsterns avgående partiledare Lars Ohly: ”Jag kommer att vara mycket lojal, men jag kommer samtidigt att spela en väldigt stor politisk roll”. En utmärkt devis, som jag mycket väl skulle ha kunnat ta till min!

En annan vänstersnubbe som bryter igenom medievallen i samma tidning är DNs Benke Olsson. Han skriver i dag om hur orättvist det är att han som kulturarbetare får kritik från vänster trots att hans tillhörighet till vänsterrörelsen har ”varit total”.

Gäsp.

Tack i stället till Hanna Hellquist för uppfriskande nyårsdepp. Hon och jag borde faktiskt ses någon gång här i Värmlandstrakten, över vindunkar, kolbullar, Fröding, lingonsylt … förresten Hanna, jag är också insulinmissbrukare!