– Tänk att det funkade! Ja, alltså att du snackade med partiet och framförde vårt förslag! Det var vid lunchtid på Bysistorget här på Södermalm. Jag kom nyblonderad från frissan på S:t Paulsgatan när paret greppade mig i armen, tackade och log med breda leenden.

Nej, det gällde inte Moderaternas omsvängning i veckan till att numera bejaka en lagstiftad skyldighet för riksdagens partier att redovisa privata partibidrag. Det är en omsvängning som jag så klart jublar över! (Väldigt glad över mitt partis tillnyktring är jag också här, om än aningen trött under ögat).

Saken i dag på Bysistorget gällde i stället att jag för en vecka sedan på samma blåsiga torg, i samband med Södermalmsmoderaternas lördagskampanj, blev stående i ett långt samtal med paret, båda journalister. Vi avhandlade allt från åldriga mödrar och dubbdäcksförbudet på Hornsgatan (inte uppskattat av barn till rullatorsberoende föräldrar, kan jag säga) till lämpliga kandidater för landshövdingeämbetet i länet efter Per Unckels för tidiga bortgång. Vi enades om att Chris Heister, nuvarande hövding i Västerbotten, skulle vara helt rätt person att axla rollen. Så blev det också!

Ett stort grattis till Chris Heister och – inte minst – oss stockholmare!

Men beslutet tog regeringen utan att konsultera mig, det var jag i ärlighetens namn tvungen att upplysa paret om. Och nu är landshövdingeposten i Västerbotten ledig. Det bytte vi också några ord om.