Lönelördag! Pling! Vid det här laget vet jag exakt vad det betyder. Som soldat i demokratins tjänst hoppar jag över sovmorgonen, ögnar raskt igenom nyhetsflödet i jakt på kniviga frågor som kan förväntas hagla, tuggar i mig frukosten, rotar runt i garderoben efter tjocka tröjan och ger mig ut i verkligheten för att möta väljarna!

Normalt brukar vi Högalidsmoderater (min partiförening) hänga utanför Systembolaget vid Hornstull. Men på grund av vissa ombyggnationer (eller rättare sagt rent kaos) anslöt vi oss denna lördag kl 12.00 till övriga södermalmsmoderat som kampanjade utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan (bilden). Nej, som synes är jag inte ensam om att ”råka” glömma den gula jackan …

Budskapen på flygbladen som delades ut var antingen”Vi satsar på förskolorna på Södermalm”, eller ”Vi vill öka tryggheten på Söder”. I gamlingarnas händer tryckte jag det senare medan barnvagnsutrustade par fick det förra. Det funkade! Föräldrar med barn i privata friskolor var lyriska. Blev till och med inbjuden att besöka en i helgen.

Och det äldre pratglada paret intygade bestämt att tryggheten har ökat, i alla fall jämfört med 1944 då de satte ner bopålarna på Knivsöder. Men kanske beror det på att vi inte längre går ut efter mörkrets inbrott, funderade maken.

Ja, även de två ölburksklunkande snubbarna (förlåt, den ena sippade högoktanig päroncider) som stannade till för en pratstund på Bysistorget var överens om att livet på Söder är lugnare nu. Hur då, frågade jag. Psykfallen är borta, sa den ena. Du menar missbrukarna, rättade den andra med rynkad panna.

– Men så kul att du står här och delar ut papper och grejer, var har du förresten Stig Malm, retades gubbarna, blinkade uppmuntrande och lullade vidare.

För övrigt kongressar Sverigedemokraterna i helgen. På TT:s fråga till Jimmie Åkesson om hans eventuella förhoppningar att föra samtal med regeringen, svarar SD-ledaren med ett understatement som heter duga:

– Förhoppningar har jag alltid, men det finns inte så mycket som tyder på att han och jag ska sätta oss i ett rum och förhandla om hur vi ska styra landet.

Storhetsvansinne och ett stänk av realism, om ni frågar mig.