Utanför Rosenbad började journalisterna flockas långt före klockan 11.00.  Jo, jag ser det med kikaren från mitt riksdagsrumsfönster. Det var i förmiddags och statsministern hade kallat till presskonferens med anledning av regeringsombildningen.

Centerns nyvalda partiledare Annie Lööf har alltså fått ihop sitt – som hon sa – drömlag. Visserligen inbegriper det varken Maud Olofsson eller Andreas Carlgren, fast det hade väl ingen väntat sig heller?

Lööf tar över näringsdepartementet med motiveringen att det är där ”grunden för vårt välstånd ligger”. Måtte Lööf bara hålla fast i sitt sunda företagarperspektiv i de inte alltid så näringslivsfokuserade förhandlingar som väntar med övriga alliansledare.

IT-minister Anna-Karin Hatt, Lööfs huvudkonkurrent om partiledarskapet, belönas smart nog med en ännu tyngre statsrådsportfölj. Förutom IT-frågorna får Hatt axla energipolitiken, hon lättar därmed rejält på Lööfs redan tunga arbetsbörda. Vis av sin företrädares misstag tänker den nya centerledaren också hinna med att leda – och utveckla – sitt parti. I klartext: Vinna över fler väljare och bygga starkare stöd för Centerpartiet.

Många uppfattar Eskil Erlandsson som en geniun tillgång för partiet, sprungen ur den småländska myllan. Det gör Annie Lööf också.  Alltså byts Erlandsson inte ut, utan blir kvar som landsbygdsminister. Inte mig emot. Sedan Erlandsson i bästa sändningstid från talarstolen i kammaren visade prov på sin i för sig lite udda men ändå stora humor har jag gillat honom skarpt!

Lööfs miljöminister Lena Ek må vara ny i regeringen, men förutom att hon – precis som Annie Lööf – är jurist har hon en gedigen politisk bakgrund, senast som nätverkande europaparlamentariker med järnkoll på bland annat miljöpolitiken. Sämre miljöminister kan en regering ha.

Om torsdagen har varit glädjens dag för den nykläckta centerledaren har humöret garanterat varit dystrare hos Göran Hägglund och hans stab. Kritiska röster höjs nu inte minst från Stockholms län om att KD-ledaren bör tacka för sig. Det är inget som en partiledare bara kan ruska av sig.

En annan som gissningsvis känner sig omskakad i dag är Socialdemokraternas Håkan Juholt. Hans partigrupp är enligt uppgift i uppror efter att Juholt har försökt trumma igenom höstens viktigaste budgetmotion utan att först ha förankrat innehållet hos partikamraterna i riksdagsgruppen. Jepp, jag vet hur sur man kan bli i det läget. Skulle tro att det just var irritationen över Juholts ångvältstaktik som avhandlades i klungan S-ledamöter på Mynttorget när jag i förmiddags släntrande upp för trappan till Ledamotshuset.

Det kunde väl ingen ana att torsdagen den 29 september 2011 skulle bli en så händelserik dag i svensk politik?

Och, nej! Jag har ingen kikare … på tjänsterummet.