Medan månen i går kväll segade sig upp över hygget längs med skogskammen tvärsöver berget där vi huserar, avhandlade maken, jag och vännen Hans (bilden) såväl rättsläget i Svedala, det blir ofta så när jurister kommer samman, som köttets kvalitet på grillgallret  och vad som måste till för att man som 65-åring ska vilja jobba ännu längre.

Nej, det sistnämnda ämnet engagerar väl inte mig överdrivet mycket, men man måste ju ändå visa sitt deltagande, typ.

Om det i går kväll brann fint i grillen, vilket det gjorde väldigt länge att döma av den sena uppstigningen i morse, så brinner det denna regniga söndagseftermiddag alla tiders i de av inte minst mig (!) under fjolåret mödosamt ihopsamlade kvist-, stock- och rishögarna.

Visst förstår jag att skogsägare vill tjäna pengar på sina träd men det här med skogsavverkning – och behovet av ”föryngringsytor” –  kan ändå kännas småjobbigt för oss storstadstorpare som inte äger ”vår” skog.

På tal om skog, miljö, klimat och liknande besökte vi moderater i Civilutskottet helt nyligen tyska Freiburg. Nej, det är inget ställe man bara reser till så där, men nu skulle vi alltså studera klimatsmart stadsplanering i frontlinjen och då åker man dit, uppfattade i alla fall jag det som.

På bilden ser ni nosen på moderatkollegan Anti Avsan, ryggen på vår kommittéhandläggare Margareta Wilhelmsson (t v) och partikompisen Eva Bengtson Skogsberg, och vår klimatsmarta guide Hans-Jörg Schwander (man får skrolla ner en bit för att hitta honom).

Som alltid när jag träffar så kallade eldsjälar, till den kretsen hör Schwander, blir jag misstänksam. För vad är det som driver dem egentligen?

Självklart tog jag intryck av Hans-Jörgs djupt bekymrade min när han berättade om sin tonårsdotters maniska duschande, det vill säga hon tar en dusch varje dag. Vem gör inte det, tänkte jag och insåg att absolut kan även jag skruva ner på skvalandet i badrummet.

Mer tveksam, för att inte säga tvivlande, blev jag till Hans-Jörgs entusiastiska prat om att befolkningen i mönsterförorten Riesenfeld, tack vare stadsplaneringen inte längre behöver ha egna bilar utan numera tar sig fram på mer klimatvänligt kollektivt sätt. Så lustigt då att det var så många bilar parkerade utanför radhuslängorna eftermiddagen som vi i den moderata civilkommittén hälsade på i Riesenfeld.

Mitt mest bestående intryck från Freiburg är ändå den mystiska byggnaden nedan. Där tog Hans-Jörg Schwander emot oss och undervisade om hur man i egenskap av militant motståndare till allt vad kapitalism och privat företagsamhet heter ändå kan livnära sig på att till en fet penning undervisa mänskligheten om hur den bör leva mest klimatsmart. Födgeni kallar jag sånt.