Inte ofta men det har hänt att jag diskret har bett alltför talträngda gäster att knipa käft. Inte artigt av en värdinna men helt nödvändigt för att övriga gäster också ska få en syl i vädret. Antag att den babbliga typen inte bara håller på att prata sönder kvällen, han eller hon visar sig dessutom vara rasist, homofob eller något annat otrevligt som får övriga gäster att skruva besvärat på sig. I det prekära läget skulle jag – som värdinna –  se det som min skyldighet att uppmana gästen att tacka för sig och lämna sällskapet. Förmodligen skulle jag också kosta på mig en ursäkt för mitt urdåliga omdöme och misstag att alls bjuda hem personen i fråga.

Scenen beskriver ganska väl hur okomplicerat jag ser på situationen att Expressen, Aftonbladet och DN nu snörper sina läsares möjligheter att kommentera vad de läser på tidningarnas respektive nätsidor. Personligen har jag som framgått inga som helst problem med att så sker. Tycker inte ens att man behöver trassla in sig i resonemang om tryckfrihetsrättsliga principer för att landa där.

Mer bekymrad blir jag över Sveriges Radios lättsinniga inställning.

Det hela började med att jag konfronterades med företagets nya teaterchef Stina Oscarsons satsning på ”Möjliga samtal”.  I och för sig ett spännande grepp, men man behöver inte vara överdrivet höger för att uppleva hennes författargäng som problematiskt vänstertungt för ett public-serviceföretag som licensfinansierade Sveriges Radio.

Därefter läser jag DNs Erik Helmerson och nickar instämmande till hans bredsida mot radioteaterchefen Oscarsons senaste föreställning (ge inte upp, den kommer på slutet efter Oscarsons reklamprat). Sen hörde jag eftermiddagens Studio Ett …  och fick mina farhågor besannade.

Visst hör det som Oscarson säger till en konstnärs frihet att omgestalta en verklig händelse, här fallet med flickan som SJ-konduktören körde av tåget för att hon saknade biljett. Men därmed är det långt ifrån självklart att SR, som Helmerson skriver, ska använda licenspengar för att kalla folk nazister utan att de har möjlighet att försvara sig.

Frågar ni mig är det oanständigt, rent av kränkande!