Terminen går mot sitt slut och jag är stolt moderat

För att vara dygnet då solen står som allra högst på himlen har det varit ovanligt mörkt. För vilken gång i ordningen piskar det stundande midsommarvädret mot fönsterrutorna?!

Så mycket ljuvligare var det i går när krögarparet Melker Andersson och Daniel Coyet bjöd in till en fantastisk kväll på nyrenoverade Villa Godthem på Kungliga Djurgården.

Jepp, Hans Majestät Konungen och en avspänd Drottning Silvia (hon log i alla fall åt mitt håll!) satt i en välbevakad soffa i sällskap med utvalda vänner.

Nix, Advokatsamfundets Anne Ramberg syntes inte till. Däremot skymtade jag BP:s styrelseordförande Carl-Henrik Svanberg.

Jodå, vi andra bjöds på samma delikatesser som serverades vid kungabordet. Fattas bara annat.

Här rör kocken i vad jag skulle kora som kvällens ljuvligaste anrättning: Djurgårdskalv (!) kompletterad med en och annan liter grädde, kantareller, goda bönor och rara smålökar.

Därutöver hade vi halv-, kvarts- och tredjedelskändisar det stora nöjet att få gnugga oss med varandra runt de generöst utplacerade vattenhålen.

Som Stockholmspolitiker och allt hårdare ansatt av frustrerade väljare, för att inte säga förbannade kollektivtrafiktrafikanter, såg jag min chans att avhandla Stockholms tunnelbaneinfarkt med såväl Handelskammarens vd Maria Rankka, stadens trafik- och arbetsmarknadsborgarråd Ulla Hamilton samt stadsbyggnadsrådet Regina Kevius.

Stadens allt mer mystiska spårvagnsman gjorde däremot sitt bästa för att inte synas. Nej, jag försökte inte hitta honom heller. Men visst var han där.

Du undrar vad vi M-kvinnor kom fram till i fråga om den framtida kollektivtrafiken i Stockholms stad?

Slå mig en signal …

Men i morse när jag knatade till riksdagshuset var det inte kollektivtrafiklösningarna som bultade innanför pannbenet. Det medges.

Ungefär 200 meter från glasskiosken på Mynttorget konstaterade jag att jo, där framme går han, snart möter jag honom, det vill säga Håkan Juholt. Mina tankar var inte jätteskärpta. Därför fick jag bara fram ett mesigt hej i stället för att tvärstanna, sträcka fram högerkardan och fråga: Varför ljög du i partiledardebatten?

För det var precis vad Juholt gjorde när han, som det har visat sig, skenheligt markerade mot Sverigedemokraterna. Två dagar senare gjorde Socialdemokraterna i Socialförsäkringsutskottet upp med Sverigedemokraterna och la fram två förslag om återställande av sjukförsäkringen.

Att alliansregeringen redan har genomfört en översyn med förslag som nu är ute på remiss struntar oppositionen ansvarslöst i. Den här vulgära formen av populism är ny för mig. Nog för att jag har varit med ett bra tag i politiken om inte som politiker så som hyfsat politiskt orienterad, men i dagsläget verkar sossarna ha tappat alla koncept.

Efter kvällens debatt i kammaren som kanske inte ni men jag slaviskt följde gör jag vågen för Gunnar Axén. Han är inte bara en gammal god vän och handläggarkollega från M-kansliet på 90-talet, han är i realtid min mentor och tillika ordförande i Socialförsäkringsutskottet. Gunnars ”partikämp” kan du ta del av här.

Men självklart gjorde i kväll flera partikompisar ett styvt jobb i talarstolen!  Ta mig f-n, jag är stolt över att vara moderat!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.