Apropå kvinnorna som har åtalats för misstänkt innehav av barnpornografi. Aktuellts Camilla Kvartoft hade i kväll svårt att hålla sina feministkänslor i schack (SVT har ännu inte behagat att ”lägga ut”).

Men ett förhållandevis stort antal kvinnor är alltså misstänkta för att ha tittat på nakna barn i datorn. Och den som har tittat på ett naket barn på nätet, i alla fall har det hittills gällt alla män, har kränkt alla barn i världen, som Ecpats filosofi lyder.

Just nu surfar jag febrilt runt för att hitta något som bekräftar Ecpats tes, tills jag inser att jag måste för sjutton akta mig. För nästa gång kan det vara jag som häktas för barnporrsurf … men då vet i alla fall ni varför!

Häromveckan skärpte riksdagen straffet för sexköp med 100 procent, från sex månaders fängelse till ett år. Skärpningen motiverades inte av att det finns vetenskapliga belägg för att en straffskärpning skulle ha någon som helst brottspreventiv effekt, utan för att den moderatledda alliansregeringen eftersträvar mer morallagstiftning på området. Tragikomiskt. Men mest bara tragiskt.

Tidigare i våras besökte jag och riksdagskollegan Pia Hallström Prostitutionsenheten på Södermalm här i Stockholm. Det besöket gjorde sig påmint i veckan när jag läste annonsen i SvD: Köper du sexuella tjänster?

Det är Stockholms stads Socialförvaltning som annonserar för att komma i kontakt med sexköpare. På mitt och Pias besök ”i verkligheten” hade vi förmånen att få träffa några eldsjälar som  jobbar i den verkligheten. Inte bara sexköpare utan även porrsurfare och telefonsexmissbrukare ingick i kretsen av dem som tack vare dessa hängivna själar fick hjälp med att ändra sin livsföring till lycka för både dem själva och andra.

Så bra, tänkte jag. Och kan inte låta blir att undra vad ”mina” socialarbetare på Södermalm tänker om att polisen efter riksdagens nyligen beslutade straffskärpning av sexköplagen har ännu större anledning att slå till mot just sexköpare.

Kommer man att tipsa polisen om vilka sexköpare som hörsammar Socialförvaltningens annons i förhoppningen om att få prata med någon om hur man slutar, eller visar socialarbetarna civil olydnad genom att strunta i lagen? Vad säger i så fall justitieministern?