Var detta bevis för samhällen som har ingått avtal med varandra men behållit sin del? Frågan illustreras med två halshuggna gipskroppar?! Jag vaknar i soffan till Kulturkanalen och fattar ingenting av det som sänds från Miljöpartiets kongress innan jag somnade. Efter ett tag begriper jag att programmets innehåll inte längre har med MP att göra.

Men partiet har i dag valt sig två nya språkrör i form av Åsa Romson och Gustav Fridolin. Duon är tillräckligt ”vänster” för att kunna utmana Socialdemokraterna på en rejäl match. Vad det konkret betyder för Alliansen återstår att se, som det heter när man inte har en susning.

Det var alltså för ett par timmar sedan. Som synes hade då innegården där jag bor formligen exploderat i blomdoft och färgprakt. Detta under det att jag var i väg och fullgjorde lördagens uppdrag. Läs: drillat moderata Stockholmskvinnor om aktuella frågor i riksdagen.

Det blev, som jag tolkade auditoriet (åtta pers), en uppskattad rapsodi om svensk inrikespolitik i allmänhet och minoritetsregerandets vedermödor i synnerhet.

Självklart varnade jag för Håkan Juholt. Själv trodde jag ju initialt att den mannen skulle kunna bli ett reellt hot mot Fredrik Reinfeldt. I dag är jag mer tveksam. För sedan Juholt tillträdde som S-ordförande har han utvecklat ett riskbeteende som hotar mycket mer än Moderaterna, han hotar hela Sveriges sedan länge upparbetade anseende i världen.

Fler än jag som trodde att Sverigedemokraterna skulle ta ledningen i den grenen?

Det är inte utan att jag ser framemot att höra socialdemokraten Jan Eliassons analys av Håkan Juholts (obefintliga) utrikespolitiska fingertoppskänsla när Eliasson och jag under Almedalsveckan möts i en redan spikad debatt om Sveriges förhållande till  FN.

Vilka utsvävningar!

För egentligen var det ju om den moderata Civilkommitténs besök i Helsingborg jag skulle blogga. I torsdags kväll landade vi med Kullaflyg i Ängelholm. Thomas Finnborg, tidigare kommunalråd i Helsingborg och numera riksdagskollega, stod för programmet.

Ingen kommittéresa utan en god middag, har jag lärt mig. Denna kväll intogs den på Pålsjö krog. Som framgår härintill är krogen belägen alldeles intill strandkanten av Öresund med en fond av charmiga badhytter på bryggan och ett glödande solklot på väg ner i väst. Ja, i alla fall i torsdags kväll.

Det är klart att vi trivdes och åt gott. Sedan fundera jag på om man verkligen ska ha det så trevligt på skattebetalarnas bekostnad?

Jag tycker inte det. Middagar utanför ordinarie arbetstid som man inte tycker är tillräckligt intressanta för att själv bekosta, dom sittningarna kan man faktiskt lika gärna hoppa över, eller betala själv.

Oj, vad skit jag att kommer få … men så tycker jag.

I fredags morse fram till lunch besökte vi i alla fall stadens eldsjälar som är insyltade i samhällsbyggnadsprojektet H +, det vill säga själva syftet med kommittéresan. Helsingborg står inför en spännande utmaning att bygga ihop stadens södra och mer arbetsklassiga stadsdel med den norra mer överklassiga. Integration kallas det. Och snälla, varför inte lägga ut mer information på nätet om det här projektet? Det vore kalas konstaterar jag efter kvällens famlande i cyberrymden efter H +.

Men om planerna går som planerat och miljö- och bullernivåkrav inte lägger hinder i vägen är tanken att detta gigantiska integrationsprojekt ska vara slutfört 2035.

Vad kommittékompisarna Anti Avsan och Magdalena Andersson på bilden innerst inne tänker om projektet har jag ingen aning om. Men själv blev jag löjligt förtjust i planerna.

För jag gillar den vågade tanken – som här är aktuell – att gräva ner trafiken, tåg och bilar (gärna också tobaksrökningen, om ni frågar mig)  i tunnlar under jorden, för att ovanpå odla frodig grönska och bygga förenande broar mellan stadsdelar som av tradition inte ville veta av varandra.

I sann deltagardemokratisk anda inbjuds Helsingborgarna att medverka i projektet. Det är just resultatet av det folkliga engagemanget som Anti och Magdalena iakttar på bilden.

Och som alltid gäller att tar man inte chansen att klaga när tillfället bjuds, då får man allt … skylla sig själv.

Stannar där.