Är du en självplågare? Frågan slog ner med full kraft i hjärnbarken när jag tidigare i dag satt bänkad med ett par hundra personer med tydlig vänsterprofil i Kulturhusets hörsal. Vi lyssnade på ett samtal om ”tillväxtens psykologi och moral” mellan K-G Hammar, Nina Björk och Chris von Borgstede, en för mig okänd fil.dr i socialpsykologi. Förre ärkebiskopen Hammar är däremot ingalunda okänd. Han sa några bra saker men använde en befängd och direkt frånstötande bild som skulle visa vad den blinda tillväxttron leder till: Bomba sjukhusen sönder och samman! Då tar tillväxten fart som aldrig förr. Uppbyggnadsarbetet, tillverkning av utrustning som ska ersätta den som blivit förstörd etc skulle alltså enligt Hammar göra susen för en rejäl tillväxt.

Mitt självplågeri kulminerade en stund senare när jag parkerades på scengolvet vid ett cafébord tillsammans med Gudrun Schyman och Stefan de Vylder.

Hur tusan hamnade jag i denna obekväma sits? Det enkla svaret är att jag inte kunde låta bli att tacka ja när frågan dök upp i mejlskörden om att delta i Tillväxtforum 2011. Dagens hårt genusvinklade diskussionstema i programpunkten som jag deltog i var alltså ”Tillväxt – en fråga om mäns och kvinnors levnadsvillkor?” Bussigt nog lät moderatorn Stina Oscarson mig inleda.

Jag gick ut stenhårt! Här min inledning in extenso:

Varifrån tror ni att biståndsminister Gunilla Carlsson får sina biståndsmiljarder att satsa på sånt som kvinnors rättigheter och livsvillkor i fattiga länder? Länder där mödradödligheten är hög, kvinnor saknar jobb, inte har egna pengar och saknar politiskt inflytande? Notan för vårt internationella bistånd landar på ungefär 30 miljarder. Sverige intar därmed förstaplatsen inom EU.

Som alla begriper finansieras det svenska biståndet som staten står för, av alla som jobbar och betalar skatt. Och jobben som måste till för att vi ska kunna betala skatt, måste inte bara säkras i kristider. Det måste också skapas nya jobb, i näringslivet, hos företagen. Och för att företag ska ha råd att anställa folk måste det finnas tillräckligt stor efterfrågan på företagens varor, som allt oftare är tjänster,  ja till och med städtjänster.

Människors efterfrågan på varor och tjänster är en förutsättning för att företag ska kunna gå med vinst och skapa ännu fler jobbtillfällen, som kan generera mer vinster till företagen och mer skatteintäkter till statskassan. Så snurrar hjulen och den ekonomiska tillväxten ökar.

Tillväxt och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för vårt välstånd och välfärd.

Tillväxt som ett resultat av sunda ekonomiska finanser som är starka nog att stå emot när världsekonomin sviktar runt omkring oss. Öppenheten är central för att vi ska kunna handla och samverka över nationsgränserna.

Talesättet ”hänger ihop som ler och långhalm” är inget som jag normalt använder. Men på samma sätt som lera och halm förr i tiden var lika nödvändiga ingredienser vid tillverkningen av vissa husbyggen, lika avgörande är kombinationen av ekonomisk tillväxt och öppenhet för kvinnors livsvillkor.

Låt mig ta ett aktuellt exempel. Den ensamma mamman, deltidsarbetande i vården med tre barn och som uppfyller kraven på maximalt bostadsbidrag, vad betyder tillväxt för henne?

Jo, tack vare att svensk ekonomi stod pall när storfinanserna i världen störtdök kunde vi här hemma hålla uppe efterfrågan, rädda fler jobb än vad man lyckades med i andra länder och därmed hålla i gång tillväxten. Trots ett internationellt svårt konjunkturläge klarade regeringen att genomföra utlovade jobbskatteavdrag. Och hjulen fortsatte att snurra.

En ensamstående trebarnsmamman med deltidsjobb i vården har i dag  773 kronor mer i månaden tack vare jobbskatteavdraget. Visst, Gudrun Schyman och ni andra har rätt i att 55 kronor försvinner bums för kvinnan i och med den höjda arbetslöshetsavgiften. Dessutom förlorar hon 100 kronor på grund av den borttagna skattereduktionen för arbetslöshetskassa och fackmedlemskap.

Men hon får 150 kronor mer i höjt flerbarnstillägg och ytterligare 600 i höjt bostadsbidrag för barnfamiljer. Och den TOTALA EFFEKTEN I KRONOR PER MÅNAD för en ensamstående mamma, deltidsarbetande i vården med tre barn, blir 1 368 kronor mer i plånboken! Så ja, tillväxt hänger i högsta grad ihop med kvinnors – och mäns – levnadsvillkor.

Nej, några applådåskor att tala om rev jag inte ner. Auditoriet var som väntat kallsinnigt till mitt påpekande att det är just i samhällen utan ekonomisk tillväxt som den patriarkala samhällsordningen är som starkast, ett typexempel ser vi i talibanernas Afghanistan.

Snacka om att trycka på rätt knapp! Vips spelade den forna vänsterdrottningen Gudrun Schyman upp en högljudd parodi på sig själv: Samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige.

Men den tankevurpan är lika fel nu som då (V-kongressen 2002). För i länder som inte bryr sig om tillväxt är kvinnornas levnadsvillkor särskilt svåra, skräckexempel förutom Afghanistan är Zimbabwe, Burma och Nordkorea. Det enda som återstår för de fattiga och förtryckta männen är att ta ut sin frustration på att förtrycka de ännu fattigare kvinnorna.

I länder vars ekonomier växer behövs kvinnor lika mycket som män i produktionen, forskningen, utbildningen och så vidare. Detta är det naturliga sättet att uppnå full jämställdhet på, och ytterst jämlikhet mellan medborgarna. Konstlade tillvägagångssätt som kvotering till bolagsstyrelser och kvotering av föräldraförsäkringen blir bara krusningar på ytan. Krusningar som inte har en chans att på djupet förändra orättvisorna i samhället på det sätt som bara den fulla sysselsättningens tillväxtvänliga samhällen förmår.

Men Schyman vidhöll så klart att svenska kvinnor i grunden är utsatta för samma förtryck som kvinnorna i talibanernas Afghanistan. Någonstans där tröttnade jag.

Oj så skönt att en stund senare få förenas med moderatkompisarna i partiets återuppstådda regnbågsvalstuga vid Sergels torg. Allt medan årets upplaga av ”antitillväxtforum” 2011 fortfarande pågår i Kulturhuset, bara ett stenkast bort.

Det var verkligen jättekul att höra företrädare för öppna moderater tala uppskattande om riksdagskollegan Barbro Westerholms och mitt välbesökta kunskapsseminarium om surrogatmoderskap tidigare i veckan.

Gulp, det påminner mig om att jag i morgon måste få till en bloggpost om arrangemanget. Inte bara fina bilder utlovas.

Trevlig kväll på er!