Maud Olofsson firar 10 år som partiledare. För att uppmärksamma högtidsdagen bjöd Centerpartiet in till seminarium i riksdagens förstakammarsal på temat: Perspektiv på kvinnors möjligheter.

Såväl framtidsforskaren Arne Jernelöv som författaren och debattören Nima Sanandaji hade en hel del klokt att berätta om utvecklingen på jämställdhetsfronten.

Detta sagt med reservation för att jag inte delar den tidigare miljöforskaren Jernelövs uppfattning att miljöaktivism (som Jernelöv medgav att han tidigare ägnat sig åt) och könsmaktsordningstugg står långt ifrån vartannat.

Tvärtom, menar jag. Som regel är det nämligen samma slags personer som kedjar fast sig vid avverkningshotade trädstammar som idisslar manliga maktstrukturer och könsförtryck så fradgan tränger fram ur mungiporna.

Jernelöv får ursäkta, men jag lyssnade med större intresse på Nima Sanandajis förkunnelse om att det sveper en våg över globen som får kvinnor att ta sig fram alltmer inom politiken, akademierna och näringslivet. Det säger sig självt, precis som Sanandaji påpekade, att utvecklingen mot ökad jämställdhet mellan könen skulle gå ännu snabbare bara politiker ville sluta att ekonomiskt missgynna de typiskt kvinnliga jobbranscherna inom service- och tjänstesektorn. För att inte tala om den lönemobbning som pågår av kvinnor som sliter inom offentlig sektor. I stället för att som vänstern improduktivt och utan respekt för äganderätten fokusera på kvotering av kvinnor i aktiebolagens styrelser.

Dagens tioåriga jubilar valde ett annat spår. Förutom att det är fult gjort av kvinnor att tjäna pengar (därav vänsterns rop efter vinstförbud inom vården och skolan, menade Maud), så må f-n ta oss (ironi) om vi lägger slantarna på dyra märkesväskor om vi trots allt lyckas göra oss en hacka på arbetet som vi utför!

Maud har en poäng. För varför motsätter sig den vänstervridna feminismen med sådan militant glöd att även kvinnor ska kunna tjäna en slant på sitt arbete, pengar som de kan konsumera eller lägga på hög och spara, precis som män har kunnat göra i alla tider?!

Och vilka borde då vara vinnarna när den svenska storindustrin allt tydligare visar tecken på att vara ett avslutat kapitel? Entreprenörerna så klart, hojtar Maud.

Centerledarens recept för att underlätta för kvinnligt entreprenörskap sög jag girigt i mig (ska nämligen för vilken gång i ordningen debattera jämställdhet med Gudrun Schyman inom kort):

1) Öka lönespridningen i offentlig sektor.

2) Gå i klinch med kritikerna av vinst i vården.

3) Inse att även kvinnor tjänar på fortsatta inkomstskattesänkningar.

Att vara partiledare för Centern är mycket roligare än vad Maud Olofsson trodde att det skulle vara. Det sa hon i alla fall i dag, och tillade att hon var oändligt tacksam för att hon hade fått vara med.

Ja, för hon har faktiskt varit med om att skriva politisk historia. Till skillnad från andra centerledare gjorde Maud Olofsson klart från början att hon aldrig skulle sätta sig i knät på socialdemokratin.

Det tydliga ställningstagandet banade väg för Alliansen. Så tack Maud!