De unga damerna på platserna framför min fnittrar alltmer beskänkta, ackompanjerade av en svårt snarkande man. Med två timmars försening i ryggen sitter jag sedan en stund på tåget från Skövde mot Stockholm. Förseningen beror på ett vagnfel som gör att tåget bara kan köra i 80 km i stället för 200.

Men det går ingen större nöd på mig. Jag läser med stigande spänning Socialdemokraternas kriskommissionsrapport. Nästa valrörelse kan bli hur kul som helst!

Och förutom färdkosten (skinkstek med potatiskaka och baconinlindade bönor) som jag omtänksamt fick med mig från Habomoderaterna (mitt årsmötestalande gick kanon!) serverar SJ (läs skattebetalarna) en trerättersmeny bestående av viltpaté med Cumberlandsås, rödtungsrulader med hummersås och duchesspotatis samt citrontartlette.

Innan tågvärden ryckte brickan från mitt bord hann jag smyga ner den nätta lilla tartletten i plastpåsen i väskan, där jag förvarar chokladtårtan som serverades på tågresan tidigare i dag till Skövde. Ja, alltså desserten som följde på kåldolmarna med potatismos som föregicks av laxtårtan med sikrom.

Och ni undrar varför riksdagsledamöter går upp i vikt?!

Nästa Laxå, ropar förresten lokföraren, och hotar med att han där tänker börja backa tåget mot Karlstad för att byta plats och i ställt köra loket som sitter längst bak på tåget. Genom den manövern kommer tåget återigen att kunna färdas med 200 km mot Stockholm.

Jag begriper ingenting, men det artar sig till en… ovanlig lördagskväll.