Mappiefest och Bindefeld i skön kontrast till ÖIS och Lambertz

På nyhetsfronten står det inte stilla. Stort i min värld är att polisen genom dagens dom från Kammarrätten i Göteborg fick rätt att ta betalt av det kommersiellt bolagiserade ÖIS för polisens matchinsatser. Jo, nu grymtas det på sina håll i Fotbollssverige. Själv tycker jag att det är fullt rimligt att polisen kompenseras ekonomiskt för sitt uppdrag att bevaka och upprätthålla ordningen vid kommersiella evenemang.

Och så har Sveriges domare i Europadomstolen – Elisabeth Fura – i dagarna satt en käpp i hjulet för före detta JK, numera justitierådet Göran Lambertz. Fura dömer ut hans ambition att som ordförande för den kallade Yttrandefrihetskommittén förstärka integritetsskyddet på informationsfrihetens bekostnad. Fura menar att svensk lagstiftning inte behöver anpassa till den så kallade Carolinedomen, där Tyskland fälldes av Europadomstolen för att inte ha skyddat Monacos prinsessa mot påträngande paparazzifotografer.

Vem bryr sig, tänker du? Tja, regeringar av olika kulörer har i åratal slitit med frågan om att Europaanpassa tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen men inte nått fram till en lösning. Detta delvis beroende på att “tryckfrihetskramarna” har röster starka nog att piska upp opinionsvågorna i Mediesverige. Så nu inväntar jag med spänning Göran Lambertz replik på Elisabeth Fura.

Men allt är som bekant inte juridik. I går var det till exempel Gala-Mappiefest på Grand Hotel i Stockholm. Det är ett evenemang som man ogärna missar. I akt och mening att bidra till utjämningen av könsobalansen på denna tillställning tog jag med mig min blogg- och bollplankskompis Johan.

Att under festliga former frottera sig med framgångsrika kvinnor är riktigt trevligt. Hur många av er får till exempel en igenkännande blick och nickning av årets kulturmappie Marie Göransson?

För att inte tala om årets maktmappie Eva Hamilton, tillika högsta chef på SVT. Det var en märklig upplevelse när en helt okänd kvinna stiger fram, tar tag i min arm och utbrister: Maria, kom tillbaks till tv-soffan!

Hehe! Jo, även tv-chefen om inte log så grimaserade…

Årets opinionsmappie, det vill säga förra årets, blev Gudrun Schyman. Ganska obegripligt tycker jag med tanke på hennes uppmärksammade men föga framgångsrika penningbränning under Almedalsveckan i Visby. Tilltaget fick inte alls avsedd opinionsbildningsgseffekt.

I stället för att tala om de resterande orättvisa löneskillnaderna mellan kvinnor och män, som var Schymans hela syfte med spektaklet, talade folk upprört i gränderna om det ohyggliga slöseriet att elda upp 100 000 kronor som i stället kunde ha använts till att underlätta livet för nödställda kvinnor och barn, bland annat.

Efter förmiddagens utskottssammanträde och eftermiddagens riksdagsgrupp avrundade jag med ännu en kväll i sus och dus. För det gäller att ställa upp när Bindefeld AB kallar, annars kan man – hemska tanke – strykas från listan.

Fråga mig inte vad boaormen Snoddas har med den i afton firade tv-kanalen TLC att göra.

Fast så mycket kan man nog säga att om Snoddas klätterträd hade varit en lika avklädd kvinna som ynglingen på bilden, då hade sorlet i salongerna varit ett annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.