Eftermiddagens votering gick galant. Med betryggande majoritet röstades förslagen igenom ett efter ett efter ett. Men det blev åtskilliga knapptryckningar då Sverigedemokraterna frossade i att begära rösträkning på talmannens propositioner – ja, nej eller avstå – till utskottens förslag.

Tidsförlusten dessa meningslösa knapptryckningar kostade den lagstiftande församlingens närvarande ledamöter – förutom SD:s – är liksom priset man får betalar för en levande demokrati.

Kvällen är svart som natten, men tidigare i dag var scenen utanför fönstret ljuvligt vårlik.

Snudd på paralyserad av isflakens snirklande i Strömmen bort mot det svarta hålet vid Riksbron höll jag på att sumpa instuderandet av handlingar inför torsdagens utskottssammanträde. Men jag hann med det också.

Ett lagstiftningsärende som ruvar i vassen är regeringens förslag till Bättre skuldsaneringslag.

Efter att häromdagen ha blivit uppringd av en journalist som refererade till en krönika i ämnet och pressade mig på hur jag – som moderat – kommer att ställa mig till allianskompisens aningen utvidgade förslag (som sagt, läs den länkade krönikan ovan) insåg jag att smekmånaderna är över. Stunden har kommit då jag också förväntas att agera som politiker!

Gulp.

Tur för mig att det i morgon till och med fredag är internat och politikdrillning med den moderata riksdagsgruppen. Här ska erfarenheter inhämtas, klokskap förmedlas, kunskaper insupas…och en och annan kritisk fråga ställas!