En hektisk måndag som redan har övergått i tisdag

Fjorton (14) timmar har jag varit på riksdagen i dag. Det är nästan som i gamla tider då jag slavade som handläggare på M-kansliet. Men jag klagar inte, för jag har haft löjligt kul hela dagen. Möjligen med undantag för momentet “utmaningen” som jag genomled under dagens fyspass, klockan 9.00! Träningsvärken i låren hade just börjat ge med sig efter fredagens flås i löpmaskinen och diverse stärkande övningar för mag- och andra försummade muskler. I kväll ömmar kroppsdelarna bekant igen, som en bekräftelse på att jag får valuta för träningspengarna (mina egna, tro inte annat).

I kväll förresten. Redan vid lunchtiden hade jag uppenbara problem att resa mig upp när jag och mitt sällskap (en kvicktänkt regeringstjänsteman på ett av regeringens viktigaste departementet) bröt upp från den aningen slamriga matsalen för att inta kaffe i det stillsammare riksdagscafét.

Därefter timslånga härliga intervjuer, först med en journalist på den nykläckta tidskriften Skurk och därefter med en forskare. Vi avhandla två av mina favoritämnen: slopandet av nämndemannasystemet och tv-sända rättegångar.

Ja, sen var det dags att ringa pappa och gratulera på 70-årsdagen, planera kommande årsmötesbesök i M-föreningar, kolla upplägget inför fredagens seminarium, börja skissa på den där artikeln i än så länge hemligt ämne men som i princip är lovad publicering i Expressen endera dagen. Och så vidare.

Denna vecka har jag också äran att ta ansvaret för att det produceras moderata inlägg till den nystartade civilkommittébloggen. Självklart var det också min ambition att få till något rafflande, men det satte artikelarbetet P för den här gången…

I stället hann Magdalena Andersson, min kommittéordförande, före. Tur var det. Jag får göra bättre ifrån mig kommande dagar.

Annars längtar jag mest efter vårens första dagsmeja. Det där fridfulla droppet, ljusår från de nedstörtande isflak och snösjok som på grund av de senaste dagarnas värmechock gjort tillvaron livsfarlig för huvudstadens gångtrafikanter.

På bilden härintill har fotografen påpassligt fångat ett snöras modell större från stugtaket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.