Tågresan i går från föräldrarna i Kalmar till huvudstaden gick utan några som helst problem, så när som på en dryg timmes försening. Jag funderade ett tag på att ringa Ulf A och säga att när det funkar så funkar avmonopoliserade järnvägar väldigt bra, Men jag avstod…det gjorde inte Ulf.

Men det var riktigt trevligt på spåret. Här avnjuter jag några kapitel av en av julklappsböckerna. Närmare bestämt Christina Jutterströms – så här långt – mycket läsvärda memoarer Uppfostrad av män.

Jo, men Juttan tar så klart upp vänstervridningen inom public service. Hur skulle hon med trovärdighet kunna låta bli?

Själv anser Jutterström att hon stod över vänsterskruvningen. Inga kommentarer, säger jag med dagens public service-text-tv-rubriker kl 09.21 i färskt minne .(Obs! inte Juttan-radio, men i samma företag):

1) Allt fler utnyttjar rot– och rutavdrag.
Slutsats: Omoraliskt att underlätta för folk att köpa denna typ av tjänster.

2) Unga kvinnor överdoserar värktabletter, vanligaste sättet vid självmordsförsök.
Slutsats: Så går det när statliga apotek konkurrensutsätts.

3) Handlingsförlamning vid oljekatastrof i våras.
Slutsats: Privata bolag har rovdrift på miljön som affärsidé.

4) Snöoväder in över USA:s östra kust.
Slutsats: Nämen, kom inte snöovädret in från höger när allt kommer omkring?

I dag har det annars varit en härligt bekymmerslös mellandag. Sådana är rätt bra att ha.

Jag har inte bara hunnit med att läsa ikapp tidningsskörden som har samlats på hallmattan under Kalmarvistelsen.

Dessutom har jag i eftermiddag medan mörkret sänkt sig över fjärden eldat upp om inte julen så ljusstumparna i adventsljusstaken. Allt ackompanjerat av K-G Bergströms Vinterprat i P1.

Visst kan man tycka att den mannen har ganska hög töntfaktor, särskilt efter dagens musikval.

Men jag dömer inte så hårt. Och det har inte ett smack att göra med att Bergström har ett förflutet som lokal M-politiker i Norrbotten.

Vad som smälter mitt hjärta i fallet KGB är hans osentimentala personliga bekräftelse på att man faktiskt kan bli något – vad bestämmer man själv – bara man lägger manken till.

Därför blir jag djupt berörd när Bergström bestämt säger att betyg är den fattiges (elevens) bäste vän. Så sant. Inte för att jag växte upp i ett fattigt hem i bemärkelsen ont om mat eller kärlek eller så, men var skulle jag rent konkurrensmässigt ha varit utan betyg från sexan och uppåt?

Herre gud – jag vågade ju knappt öppna truten under skolåren. Men mina betyg var i alla fall hyfsade efter en ”viss” uppjustering på Komvux och därmed fanns det i alla fall en ansats till trampolin ut i livet!

Som sagt, i dag har jag sprätt iväg en antal slantar på ännu en sammetskavaj som jag inte nödvändigtvis behöver men som är så himla snygg att den nu hänger i hallen för beskådande. Jag säger inte att detta är målet med livet, absolut inte, men det är ändå ett slags kvitto på att hårt arbete lönar sig. Man kan handla/investera i vad man vill, du också!

God fortsättning på er!