Nådige stildomare Johan Hakelius, jag varken twittrade eller facebookade ut mina intryck över jorden om supén på Kungl. Slottet i onsdags kväll.
Men visst var jag där! Herre Gud så många tjusiga, framgångsrika och betydelsefulla människor på ett och samma party! Och jag är en av dem!!! (Ingen ska behöva anklaga mig för falsk blygsamhet).
Några avslöjande bilder från Rikssalen, Yttre och Inre Drabantsalen, Konseljsalen, Gustaf III:s paradsängkammare, Karl XI:s Galleri, Don Quijotesalongen eller Vita havet blir det dock inte. Nej, eftersom det har uppstått något för mig tekniskt obegripligt jox mellan min mejlbox och mobilkameran.
Av vilken anledning jag fick äran att sitta vid Kronprinsessans bord överlåter jag med varm hand åt andra att spekulera i. Jo, jag vet, snacket är redan i gång…
Fast något säger mig att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har ett gott öga till mig efter det här. En föraning om det fick jag redan vid hälsningsceremonin med kungafamiljen. Kungen och Drottning Silvia hälsade avmätt artigt, medan Victoria till min stora förvåning glatt konstaterade att jag kom från Kalmar, följt av en varm handskakning med Daniel som gratulerade mig till min riksdagsplats!
Supén var förstås superb. Vad annat kan det bli med ankleverterrin gjord på (lever av) frigående ankor, helstekt renkalvfilé med picklade granskott (kändes lite som grus i munnen, men Kronprinsessan gillade dem starkt) och en dessert bestående av pistaschbavaroise (hädanefter stående efterrätt om söndagarna hos mig) med salmbärskräm (så fick Gotland vara med på ett hörn) samt pistaschglass och pyttesmå maränger. Det var tur att man inte skulle till diabetesdoktorn dagen därpå…
Och vad talade vi då om – Kronprinsessan och jag? Ja, det mesta håller jag för mig själv, men Kronprinsessan (som hennes bordskavaljer, vice statsministern, envisades med att titulera Prinsessan. Skärpning Björklund!) undrade hur jag upplevde min nya roll som riksdagsledamot. Jag minns inte ordagrant vad jag svarade mer än att ”kosmiskt” fanns med.
Aningen inställsamt kanske, men jag gled snabbt över till att delge Kronprinsessan hur märkvärdig just den här dagen – i onsdags, alltså – var i en nykläckt riksdagsledamots liv.
På eftermiddagen röstade jag igenom en rätt omfattande omgörning av den svenska grundlagen, och jag tryckte på rätt knapp varje gång! Nej, det sista besvärade jag förstås inte Kronprinsessan med. På hennes begäran gav jag henne i stället så gott jag kunde en lektion om innehållet i grundlagsändringarna. Någonstans mellan det skrotade uppenbarhetsrekvisitet och domstolarnas stärkta ställning flikade jag in hur glad jag faktiskt var över att vara inbjuden till galej på slottet och få sitta vid Hennes Kungliga höghets bord.
Tydligen gjorde jag inte bort mig helt. När taffeln sedan länge var bruten och kungaföljet drog genom Vita Havet saktade Kronprinsessan in framför mig, såg mig i ögonen och tackade för en trevlig kväll.
Vem vet, om jag skulle tröttna på politiken och Victoria någon gång behöver en PR- eller informationschef, så…