Som sig bör en lördag var det tyst och tomt i riksdagshuset. Det stämmer, jag kunde bara inte motstå att vid lunchtid trava i väg till mitt fina riksdagsledamotsrum. Med mig hade jag en ljuvlig orkidé att piffa upp min lilla sitthörnan med.
Det blev ett par timmars övning framför nya datorn, som inte är en MacBook. Via riksdagens intranät lyckades jag beställa vilka tidskrifter jag vill ha utdelade i postfacket utanför min dörr. Lyxigt värre, jag njuter verkligen av den höga servicenivån!
Sedan anmälde jag, också elektroniskt, jajamän, till Centralkansliet att jag har noll ekonomiska intressen att redovisa.
Denna redovisningsskyldighet minns jag att mitt parti var absolut emot på den tiden jag tjänstgjorde som ansvarig motionsskrivare och politisk handläggare på partikansliet. Men visst, det var på Anders Björcks och gammelmoderaternas tid.
Däremot gick jag bet på att beställa visitkort. Jag surfade omkring som sjutton, men malldokumentet, eller vad det nu heter, som jag anmodades av programvaran att fylla i ville inte alls dyka upp på skärmen.
Snopet för mig som helst redan på måndag hade delat ut små vita kort med upplysningen: Maria Abrahamsson, riksdagsledamot (m), Civilutskottet.
Jepp, så är det. Partiets mäktiga förtroenderåd har beslutat att jag får bli ordinarie ledamot i CU. Okej, i våras satte jag Justitieutskottet överst på min önskelista, därefter KU. Men efter att ha funderat djupare på saken – ältat, för att tala klarspråk – har jag kommit fram till att Civilutskottet blir helt perfekt för mig.
Att som nykomling i ett av riksdagens i särklass största partier få en ordinarie utskottsplats är faktiskt inte dåligt. Och att odågan Thomas Bodström enligt elaka tungor också kan vara på väg dit, gör inte saken sämre.
Det finns ett annat skäl till att välkomna min utskottsplacering. Nu ökar mina chanser att få lägga motförlag/motioner på Justitieutskottets/Justitiedepartementets område. För det ska ni veta att det är inte kutym att ett regeringspartis utskottsledamöter väcker motioner i ett utskott som de själva sitter i. Nej, eftersom som det skulle kunna störa regeringens arbete.
Mer frågande ställer jag mig till upplysningen nedan som sitter på dörren på väg in till mitt kansli. För vilka är det egentligen som på detta vis uppmanas att visa M-ledamöter och M-tjänstemän hänsyn? Något liknande har såvitt jag vet aldrig tidigare förekommit i riksdagshuset.
Gäller saken en allmän skärpning av säkerhetsskyddet i riksdagen? Handlar det om rädslan över att behöva hälsa på en sverigedemokrat i korridoren, eller vad?
Tacksam för allt skvaller som kan uppbringas om denna nyordning!