Återbördad från ett par dagars avkoppling i stugan med regn och rusk så det förslog, möts jag på hallmattan av ett digert konvolut från Sveriges riksdag. Det känns som en definitiv bekräftelse på mitt nyvunna ledamotskap i landets förnämsta statsorgan.
Indiansommar har man hört talas om, men vad sägs om Solroshöst?
Luntan modell tjockare innehåller i tur och ordning: Preliminär sammanträdesplan signerad Kammarkansliet för veckorna 40-43, hålltider för kammaren 2010, en underrättelse om kammarens första sammanträde den 4 oktober, förhållningsregler inför Riksmötets högtidliga öppnande dagen därpå samt information om vissa praktiska frågor.
Till exempel upplyses var man hämtar ut sin telefon och annan teknisk utrustning och vilka reseregler som gäller. Det sista är inte minst viktigt. Även jag som stockholmare är berättigad till årskort på SJ, och jag anmodas anlita taxitjänsten MyCab.
Vidare noterar jag att riksdagsarvodet normalt betalas ut den 25:e i varje månad och att jag är skyldig att anmäla mina ”ekonomiska intressen” till ett särskilt register som riksdagen för.
Om man som jag har utvecklat en svår fobi mot allehanda register kan man inte vara annat än tacksam över att sakna sådana ekonomiska intressen. Med undantag för maken då, han har i princip försörjt mig ekonomiskt sedan jag slutade på SvD förra hösten fram tills nu och bör rimligen klassas som ett ekonomiskt intresse.
Men så långt har registreringsskyldigheten i riksdagen inte gått. Än så länge, är väl säkrast att tillägga.
Helgens envetna regnande i Värmlandsskogen fick mig att ge upp alla tankar på svampplock och skogsmulleliv. I stället kurade jag i stugvärmen och roade mig – jo, faktiskt – med att studera riksdagens spelregler.
Riksdagsordningen (RO) lockar inte jättemånga läsare, men oj vilken dramatik det gömmer sig bakom de knastertorra paragraferna! Då tänker jag inte främst på tilläggsbestämmelsen (1.3.1) om att kammarens första sammanträde under ett riksmöte börjar klockan 11. Ja, nu på måndag alltså.
Mer rafflande med tanke på valets utgång är bestämmelsen i RO 8 kap 1 §. Den säger att kammaren vid första sammanträdet ska välja talman. Och här finns – en risk eller möjlighet beroende på hur man ser det – att Sverigedemokraterna på måndag demonstrerar sin omdiskuterade vågmästarroll.
I RO 4 kap 3 § slås helt sonika fast att varje utskott ska bestå av udda antal ledamöter, lägst 15. Och av RO 7 kap 4 § framgår att ”kartellbildning” (i detta fall mellan Allianspartierna respektive De rödgröna) är tillåten vid proportionella val av vilka som ska sitta i utskotten.
Det är här nyckeln ligger till möjligheten att stänga ute SD från det ordinarie arbetet i riksdagens utskott. Tack och lov verkar det politiska etablissemanget ha tagit sitt förnuft till fånga. För det strider mot demokratisk anständighet att förvägra Sverigedemokraterna plats vid utskottens sammanträdesbord.
SD:s folkvalda riksdagsledamöter ska bemötas korrekt. Inte med tillgjord hjärtlighet, men inte heller som något som katten har släpat in i folkstyrets högborg. Det är i alla fall så jag tänker förhålla mig i det uppkomna parlamentariska läget.
Karnovkommentaren till Riksdagsordningen som jag just har tröskat igenom är författad av ….FRA-Ingvar! Ja, alltså Ingvar Åkesson som under S-regeringarna (1996-2003) var rättschef i försvarsdepartementet och där arbetade fram ett förslag som i dess ursprungliga skick skulle ha gett FRA rätt att utan hindersamma rättssäkerhetskrusiduller signalspana även i kabel, det vill säga på i princip all form av telekommunikation mellan medborgarna.
Åkesson – ja, alltså inte Jimmie – var en gång i tiden anställd på KU-kansliet. Det var där Ingvar Åkesson grundligt lärde sig riksdagsformalia, till exempel att tio ledamöter är nog för att yrka ett års vilandeförklaring av lagförslag som begränsar vissa grundläggande fri- och rättigheter. Vi får hoppas att det inte ges anledning att åberopa den regeln under den här mandatperioden. . .
Som sagt, på måndag klockan 11 är det upprop i riksdagen. Då gör man klokt i att vara där!