Början på valrörelsens slutspurt

Vid lunchtid i Schönfeldtska gränden gick startskottet för den moderata valrörelsens nedräkning.

Det betyder att valarbetet nu går in i ett ännu intensivare skede. Jo, jag börjar bli rätt sliten, det är sant. Men innan segern är vår återstår många timmars utdelning av valinformation. Själv har jag ett drygt hundratal fina små foldrar kvar att dela ut om varför väljarna ska kryssa just mig.

Spurtmöte med partikompisarna i Gamla stan.

Efter den kokta korven i Schönfeldtska gränden jäktade jag vidare för att hinna till Drottninggatan där finansministern Anders Borg mötte De rödgrönas finansministerkandidat Thomas Östros i en lagom hetsig debatt.

Efter en stenhård kampanjdag försöker jag mig inte ens på att bena ut vad huvudkombattanterna på Drottninggatan sa.

Men så mycket kan jag säga att inte bara jag utan “en och annan” i den förbipasserande lunchpubliken, konstaterade att Östros lät lika överspänd och grälsjuk som vanligt.

Jag menar, tror Östros, som ändå vill ge ett hyfsat intellektuellt intryck, att väljarna ska uppfatta honom som seriös när han råskäller över regeringen Reinfeldts jobbskatteavdrag?

Samtidigt som regeringsalternativet som han själv företräder accepterar över 90 procent av Reinfeldts skattesänkningar!

Enligt Östros har regeringen inte gjort någonting rätt, och finansminister Borg har bara gjort fel. Men om så vore, borde väl De rödgröna ha valsegern som i en liten ask?

Verkligheten talar ett annat språk, som Östros för liv och pina inte vill lyssna till.

Thomas Östros blev gammal innan han blev gubbe.

Av dagens händelser var det dock varken statsministerns valspurt eller råkurret mellan finansminister Anders Borg ochThomas Östros som gjorde störst intryck på mig.

Många poliskommenderingar har jag bevittnat genom åren, men aldrig maken till Stockholmspolisens enorma mobilisering på den begränsade ytan kring Sergels torg.

Men så gällde uppgiften inte bara att möjliggöra för Sverigedemokraterna att hålla sitt möte.

Det var mötesfriheten och demokratins fundament i stort,  som stod på spel.

Stockholmspolisen klarade uppgiften betydligt bättre än vad deras kolleger har gjort i Göteborg, Karlstad och på andra ställen där SD över huvud taget inte har kunnat genomföra sina möten.

Fast trots den stora polissatsningen vid Sergel kan man bara konstatera att SD aldrig fick en chans att framföra partiets budskap.

Det består förvisso mest av vidrigheter varvat med galenskap, men likväl, SD har rätt att framföra det.

Sergels torg strax efter lunch. När såg vi senast poliser rida för mötesfriheten?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.