Normalt är jag inte en sådan person som före frukost slänger mig över datorn för att kolla nyhetsflödet under natten och tidiga morgonen. Men nu är det ju bara sju dygn och några timmar kvar till valdagen och då gäller andra regler.
Så i morse var det Expressens krönikör Isobel Hadley-Kamptz som gjorde mig klarvaken långt före den första kaffeklunken. Klarvaken, glad och …nervös, bör tilläggs.
Ingen kan väl ha missat att valrörelsen har gått in i slutspurten?
För mig stod det i vilket fall alldeles klart om inte i Socialdemokraternas hoppborg i Kungsträdgården i förmiddags, så vid dagens Alliansfirande klockan 12.00 på Norrmalmstorg.

Kisar man ordentligt ser man Alliansens partiledare där framme på scenen. Ja, alltså framför sympatisörernas ( feta) nackar.
Alliansregeringen har förvisso hyggligt med vind i ryggen men hur valresultatet ser ut på söndag om en vecka är det absolut ingen som säkert vet.
Det bakomliggande motivet till dagens Allianshappening var inte primärt att vi Alliansvänner som samlats på Norrmalmstorg där på plats skulle övertyga nya väljare att rösta på något av Allianspartierna.
Budskapet, som jag uppfattade det, gick ut på att vi valarbetare runt om i staden, länet och landet nu ska lägga in en femte växel, ja, rent av den sjätte. Hörde jag sjunde?
Så gissa om jag efter partiledarnas scenshow slängde mig på tunnelbanan till Hornstull. Där intensivkampanjade vi partikompisar i Högalidsförening till Systembolaget stängde klockan 15.00.
Många väljare bedyrade heligt att de redan hade förtidsröstat på Moderaterna.
Andra sa att de övervägde att göra det. Jojo, en del gick förbi och skakade på huvudet. En och annan snäste till och med ALDRIG.
Hur mycket sanning det ligger i dessa uttalanden återstår att se, som det heter när man inte har en djävla aning. Därefter sprang jag hem med den inhandlade vinboxen och två andra pavor, och åt en macka.
På grund av en tillställning på Berns i morgon eftermiddag, en mingelövning som jag absolut inte vill missa (kan finnas många väljare där) har jag avbokat mitt söndagspass i valstugan vid Medborgarplatsen.
För att i någon mån kompensera detta svek jäktade jag i eftermiddags (alltså efter mackan hemma) till valstugan på Medis. Och det kan jag ärligt säga, det hade jag inte gjort om jag inte tidigare i dag hade insupit Alliansledarnas uppriktiga vädjan om ännu starkare mobilisering under rysarveckan som återstår.
Under året som har gått sedan jag lämnade kollegerna på SvD:s ledarsida har jag verkligen utvecklats till en lojal partiarbetare! Det känns – jo, faktiskt – alla tiders. Därmed alls inte sagt att jag kommer att traska patrull med partilinjen när jag väl sitter i riksdagen…men det tar vi då.

Filippa Reinfeldt och jag i eftermiddags vid valstugan på Medborgarplatsen. Om hon sneglade på mitt pärlhalsband? Mmmmm.