Efter söndagens pass i valstugan på Brommaplan sätter jag punkt för veckans partikampanjande. Det har varit en vecka av det mer intensiva – och roligare – slaget, som nu pockar på att få bli berättad. Men innan jag gör det vill jag tacka Brommamoderaten Per Hagwall som i eftermiddag tipsade mig om följande!!! Visst, Mona Sahlin understryker att hon inte följer med väljarna in i valbåset, men ändå…?!

Nåväl. I onsdags eftermiddag satt jag alltså på tåget mot Värnamo. Under resans gång uppstod trubbel i form av ”överfyllda” toaletter i tågvagnarna 3,4 och 5 (av totalt 5 vagnar). I Linköping löstes ”problemet” med en tågförsening som följd. SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn var fnissigt nog med på tåget. Han kom förbi min plats och skrockade nöjd att SJ på egen hand faktiskt hade begripit att beställa fram kiss& bajsbilen (min översättning) till stoppet i Linköping.

Som sagt, jag missade anknytningen i Nässjö men rullade imponerande nog ändå in på Värnamo station bara en kvart försenad. Där väntade partikamraten Malin Wengholm. Hon är bygdens snyggaste (även som kvinna måste man få tycka det) och ortens mest omstridda politiker. Men oj så entusiastisk och stryktålig!

Som de drillade samtalskampanjare Malin och jag är avverkade vi två timmars dörrknack i ett bitvis ösregnigt Värnamo city i onsdags kväll. Totalt blev det ett 50-tal knackade dörrar inklusive samtal med mestadels redan frälsta.

Men sådana väljare behöver också få uppmärksamhet och höra att det är viktigt att de också röstar i valet! Ja, särskilt i ett val som trots goda siffror för Alliansen faktiskt kan gå hur som helst. (Vårt dörrknack gick i repris i torsdags kväll, fast då i Nässjö där ungefär lika många dörrar knackades med lika värdefullt utfall).

I torsdags morse körde Malin oss till Adelövs marknad, mellan Gränna och Tranås, och med anor från 1780-talet. Där knallade (hehe) vi omkring, träffade väljare och slängde käft med kreti och pleti.

Ja, så stötte vi ihop med M-kvinnornas ordförande Magdalena Andersson i Alliansståndet.

Näst på tur på onsdagens valprogram stod besök i Habo. Och Habo är rakt inte vilken kommun som helst. Förutom att den är moderatledd sedan 1981 utsågs Habo i våras av tidningen Fokus till Sveriges bästa plats att leva på.

Så det är klart att jag var väldigt nyfiken, särskilt på det moderata kommunalrådet Thomas Werthén. Han är en genomsympatisk man, skulle det visa sig, som hellre prioriterar kontakter med kommunens invånare än att i onödan nöta skrivbordsstolen.

Men, som Werthén underströk, förutsättningen för att han ska kunna vara så mycket ute bland folk är att han kan lita på kommunens tjänstemän och kvinnor. Och det kan han.

Att hans kontakt med kommunens befolkning är både viktig och uppskattad framgick när vi stod där utanför kommunhuset och jag skulle fotografera Thomas.

Med ett hipphopp ut från entrédörren flög två pojkar i rullbrädeåldern viftandes med ett tomt vitt papper som de hade fått av någon hygglig byråkrat. Nu skulle de ut och samla namn för att fixa en ny rullbräderamp!

Aningen förbluffad iakttog jag hur kommunalrådet Thomas Werthén verkligen tog sig tid att lyssna på grabbarnas önskemål och hälsade dem hjärtligt välkomna upp på hans tjänsterum när deras tomma papper fyllts med namn. Ja, han pekade till och med ut vilket fönster som var hans.

Det stämmer att Thomas Werthén är släkt med den bortgångne Hans Werthén, mannen som under hur många år som helst var portalfigur i svenskt näringsliv. Jag har honom på plansch på utedasset i Värmland där han tillsammans med en säkerhetsnålprydd Stickan Andersson, en läderpajklädd PG Gyllenhammar och en lika juvenil Anders Wall med ölburkar i högsta hugg utropar: Ungdomen behöver framtidstro!

En annan person i Habo som gjorde intryck är Johan Lundström. Under lunchen i onsdags med partivännerna, kommunalrådet Werthén och lokalt näringsfolk presenterade sig Johan så där lite lagom anspråkslöst som bilförsäljare.

Att han är delägare i Runes Bil AB sa inte mig så mycket förrän jag fick klart för mig att företaget har utmärkt sig för sjätte året i rad i kategorin bilförsäljare som har mest nöjda köpare.

Summa summarum: Att valkampanja är kul och viktigt och bjuder på många positiva överraskningar!