Med viss eftersläpning har jag avlyssnat P1:s debatt mellan valets huvudkombattanter Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. I stort sett borde båda vara hyfsat nöjda med sina insatser.

Som väljare kan jag inte låta bli att undra om Mona Sahlin när hon sitter runt middagsbordet med familjen och äter makaroner med stekt falukorv, också talar om sitt ”Möjligheternas Sverige”?

På samma sätt undrar jag om Fredrik Reinfeldt när han myser med familj över korvgrytan också konstaterar att familjen lever i ”Framgångslandet Sverige”?

Uppriktigt sagt tror jag varken Sahlin eller Reinfeldt tordes plåga sina familjer med dessa floskler. Så varför underskattar Sveriges två statsministerkandidater väljarnas fattningsförmågor så kapitalt?

Det är frågan.