Fredagen började med SNS-seminarium med annonserat tema: Den svenska jobbpolitiken efter valet. I ärlighetens namn avhandlades framför allt effekterna av regeringens jobbpolitik under den förda mandatperioden.

Föga överraskande underkände Socialdemokraternas Berit Högman det mesta, för att inte säga allt. Medan Moderaternas Hillevi Engström försvarade rubbet. Hade någon förväntat sig något annat?

Starkast intryck på mig gjorde Arbetsförmedlingens chefsanalytiker Clas Olsson. Han förklarade utan krusiduller att visst, arbetslösheten har stigit rätt kraftigt under mandatperioden. Men det har, om jag förstod saken rätt, sin förklaring i att arbetskraftsutbudet har upprätthållits.

Och vad betyder det då ? Jo, att arbetslöshetstalen hänger ihop med att människor som av tidigare S-regeringar har varit insorterade i facket långtidssjukskrivna eller förtidspensionärer, nu återfinns i stapeln arbetssökande.

Är det ett problem?

Knappast. Alliansregeringen har genomfört en av vänstern bespottad reform som återför bortsorterade människor till om inte omedelbart en fast anställning så till någon form av begynnande arbetsgemenskap.

Är det fy skam?

Om detta och mycket, mycket mer dividerade jag med väljarna som i eftermiddags uppsökte valstugan på Medborgarplatsen. Dom var rätt många!