Lena Mellin kanske rent av dras med i fallet

Erbjudanden om att kommentera turerna kring Sven Otto Littorins avgång har inte saknats. Men till skillnad från många andra har jag valt att knipa käft. Tills nu.

Låt mig backa bandet. Jag var motståndare till sexköpslagen när den infördes 1999. Som jurist på riksdagskansliet skrev jag underlag för en M-motion i ämnet. Partiet yrkade där avslag på en kriminalisering, bland annat med denna motivering:

”Vi kan inte heller ställa oss bakom regeringens förslag att införa ett förbud mot köp av sexuella tjänster eftersom vi i likhet med majoriteten av alla remissinstanser – och som synes även regeringen – ifrågasätter om en sådan kriminalisering över huvud taget kan bli effektiv. Som regeringen själv antyder är förslaget mer symboliskt betingat än motiverat av effektivitetshänsyn.”

Detta är nu historia. Men häromdagen landade Justitiekansler Anna Skarheds utvärdering av den tio år gamla sexköpslagen på justitieministerns bord.

– Jag tycker att det är bra att vi får den här utvärderingen och det är roligt att notera att lagen faktiskt ger effekt,  tyckte justitieministern. En uppfattning som underkänns av forskare på dagens SvD Brännpunkt.

För egen del vidhåller jag att det inte nödvändigtvis är ett problem att vuxna människor har frihet att ingå avtal, inte ens om det rör sig om att köpa sex.

Men men, i mitt nya liv som kandidat för Moderaterna i höstens riksdagsval gjorde jag mig i våras ovän med en del partikompisar när jag sågade justitieministerns utspel att skicka färgglada kuvert till misstänkta men ännu inte dömda sexköpare. Jo, jag har noterat att man på olika håll har raljerat över Asks gredelina kuvert med anledning av Littorin-affären. No comments, är min kommentar.

Som saker och ting har utvecklats sedan Littorins presskonferensen i Visby i förra veckan utesluter jag inte att arbetsmarknadsministern kan dra Aftonbladets Lena Mellin med sig i fallet.

Torsdag afton, ett dygn efter Littorins avhopp och drygt ett dygn före Aftonbladets sensationella anklagelse i lördagstidningen om att Littorin skulle ha köpt sex av en prostituerad kvinna, iakttar inte bara jag hur tidningens t f ansvariga utgivare Lena Mellin hela kvällen knatar omkring i Visbys medietätaste trädgårdskrog, ivrigt babblande i mobiltelefon. Vad saken gäller råder det intet tvivel om. Är det så Sveriges största tidning utövar sitt utgivareansvar?

Sven Otto Littorin är helt säkert kapabel att skapa sig en ny framtid. Utgången i tryckfrihetsrättegångar är oftast en dålig affär för den som upplever sig förtalad. Men ibland kan det ändå vara värt att göra ett försök.

Journalisternas uppgift är förvisso inte att stryka politiker medhårs. Men heller inte att föra vidare löst skvaller om brott som aldrig ens kan utredas (därför att som i detta fall preskription har inträtt) och som kategoriskt förnekas av den som utpekas.

Lena Mellin har sannerligen ingen heder av sitt publiceringsbeslut, i värsta fall har hon till och med försämrat rättssäkerheten i landet. Det stod klart för mig när jag under vinjetten ”kritiska röster” läste följande uttalande av en barnläkare (SvD 12/7):

– Jag tror inte att Sven Otto Littorin talar sanning. Jag tycker att Aftonbladet har starka bevis, skulle jag sitta som nämndeman tycker jag att de hade räckt för att döma honom.

Jo, även justitieministern uttalar sig om nämndemannasystemet i dag, här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.