Efter drygt ett dygn i Visby konstaterar jag att detta är verkligen sommarens, ja årets politiska happening. Maken och jag har installerat oss i det moderata kollektivboendet vid Söderport. Här är det alla tiders med rymligt hus och mingelvänlig trädgård. Låt vara att vårt mingel är av det mer lågintensiva slaget. Man börjar väl bli…äldre.

Vid min högra sida Jan-Evert Rådhström, M:s vice ordförande i Trafikutskottet. Därefter fru Rådhström med dottern Ingrid, plus Rådhströms politiska sekreterare och riksdagsledamoten Bertil Kjellberg (M) med hustru.
Men huvudpunkt i kväll var förstås Moderatledarens, tillika statsministerns, tal i Almedalen.
Fredrik Reinfeldt gav om inte järnet så nära på under den halvtimme som han ovanligt frimodigt tecknade det moderata stämningsläget inför höstens val.
Det blir tufft, var andemeningen. För egen del uppskattade jag starkt Reinfeldts grepp att ur kavajinnefickan hiva fram en lista med de rödgrönas skattehöjningar.
Reinfeldts påpekande att det är vanligt fôlk (ber om ursäkt, men jag kamperar som sagt var ihop med en urvärmlänning) som ska stå för den rödgröna skattehöjarnotan om de vinner valet, fungerade i bästa fall som en ögonöppnare för den flaggviftande publiken.
Men där framme står han alltså, mannen som majoriteten av svenska folket i opinionsmätning efter opinionsmätning säger att de vill ha omvald till statsminister. Det är hoppingivande eftersom det betyder att rekryteringsbasen av nya väljare till partiet är synnerligen bred.
I sammanhanget kan jag nämna att jag tidigare under dagen besökte partisekreterare Per Schlingmanns pressträff om Moderaternas uppdaterade valstrategi. Bilden ”Framgångslandet Sverige” köper jag rakt av, men jag ser gärna att mitt parti överlåter åt människorna att själva skriva berättelserna i deras liv.
Sedan är jag inte riktigt bekväm med konceptet ”ett parti för alla”. Eller så här: jag har problem med att få ihop den moderata strategin att vara ett parti för alla samtidig som Reinfeldt i sitt tal kritiserade de rödgröna för att ”lova allt till alla”. Betyder det att Moderaterna är ett parti som går till val på att inte lova något till någon?
Sedan kan jag inte rå för att denna afton som nu börjar bli morgon blev jag nog ändå mest glad i hjärtat över att stöta på mina forne SVT-soffpanelkompis Götan Hägg i Almedalsvimlet.
Tänk om trätobrossan Stig Malm också hade varit med! Vilken bild…suck!
Missa för all del inte pärlhalsbandet, det är nyträtt. Valrörelsen till ära!