Nämen, han torkar bort en tår! Snacka om att Daniel Westling måste ha smält även de mest ilskna anti-rojalistiska hjärtan när han efter Kronprinsessans JA i kyrkan lät fingret fånga upp tåren under ögat. Själv dog jag.

Väninnan och jag har sms:at bröllopet igen. Vi har analyserat allt från klänningarna (varför var så många vackra kvinnor klädda i grått?) till ärkebiskop Anders Wejryds tal till bröllopsparet.

Talet var för sossigt för att passa min smak. Väninnan tyckte att ärkebiskopen var aningen för angelägen om att inpränta för paret att det är viktigt att fortsätta älska varandra även när det går åt…pipan. Fritt översatt.

Vad gäller bröllopskortegen genom staden så verkar den ha varit så himla helt fantastisk. Varför sitter jag här i en stuga i Värmland???

Men visst blev jag nervös av den cyklande ynglingen utanför avspärrningen på Strandvägen som i ena hörnet av tv-rutan tog sig, liksom letandes, över bakfickan precis när han cyklade förbi bröllopsvagnen. Tur att  Säpovakterna sprang vid sidan om bröllopsvagnen…

Men nu har Århundradets kärlekssaga rotts i hamn av Slupen. Min gråtmilda uppvaktning till det lyckliga paret blir varken mer eller mindre än en sommaräng.

Leve Brudparet! De leve! Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!