Ska Kronprinsessan få sin djupt kända önskan uppfylld och alltså ledas fram av Kungen till altaret den 19 juni? Eller ska hon som ett symboliskt jämställdhetsoffer avstå från detta?

Denna ganska urfåniga debatt tycks inte ta slut. Skärp till er upprörda Skånepräster, Aftonbladets Karin Magnusson (som i kväll ojade sig i ett inslag i Aktuellt) och andra som känner sig träffade!

För att täppa till truten på er ser jag ingen annan råd än att publicera mitt inlägg från i tisdags i repris:

Nej, jag är inte medlem i Svenska kyrkan. Men det hindrar inte att jag har varit på en del kyrkliga bröllop där pappan har lett sin dotter fram till altaret, där den blivande maken har tagit vid. Fint, har jag tyckt.

Efter att ha läst Helle Kleins  opus i ämnet blir jag beklämd. Klein är med all respekt vigd präst, men framför allt är hon sosse och solklar populist. Det märks bara alltför tydligt i Kleins aggressiva utfall mot ärkebiskop Anders Wejryd. Hon skriver:

”Leds Victoria av sin far till altaret har Svenska kyrkans högsta ledning medverkat till en amerikanisering av vigslen.”

Men Herre Gud?! Helle Klein är tydligen så förblindad av sosseideologi att hon inte kan se att den här vigseln är absolut unik i sitt slag. I landets historia har det aldrig förut hänt att en kvinnlig arvtagare till tronen har gift sig.

Vad är då mer naturligt än att kungen symboliskt markerar att dotterns val av make har hans välsignelse?

Dessbättre är nog Klein ganska ensam om uppfattningen att denna unika händelse skulle skapa ett slags prejudikat för vigselordningen i allmänhet.

Ps
Dessvärre var inte Klein så ensam om sin uppfattning som jag hoppades och trodde, men såna smällar får man ta ibland!