Tala om kvalitetsreform som heter duga! Jag syftar förstås på alliansregeringens satsning på att alla lärare och förskollärare i Sverige från höstterminen 2012 ska ha yrkeslegitimation som visar att de är behöriga att utöva läraryrket.

Den reformen är eleverna sannerligen värda. Samtidigt som läraryrkets status garanterat kommer att höjas, med allt positivt som det innebär för att lärarutbildningen ska kunna locka till sig de allra dugligaste och bäst lämpade lärarstudenterna.

Med detta sagt – undrar just hur länge man ska behöva vänta på en motsvarande kvalitetssäkring av den juridiska processen i svenska domstolar? Jo, jag tänker på det förlegade systemet med juridiskt oskolade domare, nämndemän.

Talet om deras lekmannainflytande som en demokratisk värdefull motkraft till den självständiga domarmakten är lika vänstervridet och fel i dag som när slagorden skallade på de radikala 1960- och 70-talen. Läs mer om eländet här, och här.

Vi vill inte att våra barn ska undervisas i skolan av inkompetenta lärare. Skulle vi hamna på operationsbordet tar vi för givet att att läkaren som karvar i oss har läkarlegitimation. Vi förväntar oss att frisören och skomakaren kan sina jobb, likaså att taxichauffören hittar vägen dit vi ska. (Även om det allt som ofta är si och så med den saken.)

Men när man står inför domarskranket misstänkt för att ha begått brott, då ska man låta sig nöjas med att dömas av icke utbildade jurister med makt att rösta ner den enda juristutbildade domaren i målet.

Jag vill INTE ha det så!