Riksdagen here I come

Gladare i hågen än på ett bra tag lämnar jag nomineringsstämman i landstingshuset på Kungsholmen. Nomineringskommitténs reviderade förslag till valsedel till riksdagen 2010, klubbades av stämman. Och ja, min puls var aningen förhöjd när stämmans ordförande Mikael Odenberg frågade ombuden ifall mitt namn kunde godtas. Förtroendet för min person har aldrig tidigare prövats på det här viset. Det känns löjligt stort, tänkte jag först skriva, men faktum är att det känns inte alls löjligt. Bara stort!

Utanför landstingssalen sluter DN:s reporter Jonas Leijonhufvud genast upp vid min sida. Nämen hej, där är ju min före detta SvD-kollega, tänker jag och ska just säga något snällt om hans mod att låta DN-läsarna nyfiket följa hans späkningar på vägen mot en vältränad och nedbantad kropp. Tills jag inser att Leijonhufvuds intresse för mig den här gången handlar om något helt annat än en gemytlig pratstund forna kolleger emellan.

Tycker jag då att alla frågetecken med anledning av DN:s fuskavslöjanden i samband med Stockholmsmoderaternas provval nu är uträtade i och med Moderaternas självrannsakan i veckan?

DN:s nyhetsrapportering styrde inte min världsbild som ledarskribent, inte heller gör tidningen det i dag. Men självklart har den här soppan skadat människors förtroende för Moderaterna i synnerhet  och – värre ändå – för det politiska systemet i allmänhet. Lika självklart måste nu ett arbete ta vid för att sluta den förtroendeklyfta som har blottats också moderater emellan.

Vid entrén, på bordet innanför landstingshusdörrarna, är partimaterial utlagt. Jag stannar till och blicken fastnar  på en folder – ”VÄRVA EN MEDLEM DU OCKSÅ!”

Jag tar en bunt på vägen ut, för gissa om här ska värvas medlemmar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.