Apropå den ohederliga debatten som sjukförsäkringen missade jag Agenda i söndags där Mona Sahlin och regeringens ansvariga minister Cristina Husmark Pehrsson tussades ihop.

Jag ser programmet nu i stället. Mona Sahlin säger att en socialdemokratisk regering inte skulle ha genomfört regeringens reform. Sahlin talar med darrande stämma om svårt cancersjuka människor, förtidspensionärer och långtidssjukskrivna som regeringen Reinfeldt med Husmark Pehrsson i spetsen har placerat i stupstocken.

Programledaren Karin Hübinette förtydligar: Och med stupstock menar du tidsgräns? Ja, det är är den första tidsgränsen, svarar Sahlin bestämt.

För att ta det där om tidsgränsen en gång till. Regeringens tidsgräns, som Sahlin kallar stupstock, innebär att sjukskrivnas arbetsförmåga i normalfallen ska prövas mot arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning. Detta för  att undvika att människor permanent ställs utanför arbetsmarknaden med slutdestination förtidspensionsträsket. Ja, alltså till stället dit socialdemokratiska regeringar i tio års tid deponerade 140 personer om dagen. Tala om att bedriva stupstockspolitik!

Att Sahlin använder metaforer som hon inte begriper förvånar kanske inte så många. Men det är trist om väljarna sväljer sossarnas fulspel i denna viktiga fråga. Desto angelägnare då att statsministern, när han nu får tid efter det lyckade ordförandeskapet i EU, ryter till ordentligt! För nu får det vara nog.