Vågar åklagare utreda Quick igen?

Ett år har gått sedan Hannes Råstam chockade den mindre välinformerade delen av Rättssverige med sin Thomas Quick-dokumentär i SVT. Råstam visade att polisen systematiskt hade ställt ledande frågor till den av rättspsykiatrin tungt nerdrogad Quick, liksom att åklagaren medvetet undanhöll utredningsmaterial som talade emot Quicks morderkännanden.

Råstams ruggiga uppgifter om grova rättssäkerhetsbrister i det svenska rättsväsendet kommenterade jag den gången så här. Jag har ingen annan uppfattning i dag utan välkomnar till skillnad från Christer van der Kwast varmt beskedet från Svea hovrätt i förmiddags: Thomas Quick beviljas resning i det så kallade Levi-fallet.

Det snart 25 år gamla mordåtalet kommer nu att prövas på nytt i Falu tingsrätt. Ja, så mycket till prövning blir det kanske inte, för det kan mycket väl hända att åklagare och advokater än en gång gör gemensam sak. Men nu i syftet att Quick ska förklaras oskyldig.

Professor Leif G W Persson tvivlar till och med på att det finns en enda åklagare i landet som vill plädera för att Quick är skyldig, eftersom hans försvarare lätt skulle göra ”hönsfoder” av deras argumentering.

Något ligger det förstås i det.