Löfven menar seriöst att vi i alliansen ska bjuda till så att han och sossarna kan bilda regering?

Tristaste veckan är snart slut, och skönt det.  Orosmolnet som dock hänger sig kvar är att man upprepade gånger har hört landets blivande statsminister Stefan Löfven inpränta i (häpna?) tittare framför tv-rutan: ”Nu måste alla bjuda till för det här ska gå bra”.

Löfvens ”vi” avser nu inte väljarna i allmänhet utan tar sikte på den avgående alliansregeringen och dess partier. Och Löfvens lite slafsiga uttryck ”det här” syftar alltså på Socialdemokraternas stundande regeringsbygge. Nej, så vidare statsbärande låter det inte.

Hos mig väcker ”nu måste vi alla bjuda till” associationer och minnen till barndomens båtsemestrar (två vuxna, två barn – storasyster var gammal nog att slippa –  i en snipa på 8,2 meter med ruff). Inblåsta i någon hamn satt vi hoptryckta och uttråkade i fritidsbåten, kivandes om godispåsen eller om det var kortleken, allt medan regnet envist trummade på kapellet och kompisarna fanns någon annanstans. Då sa far strängt: Nu måste vi alla bjuda till … vilket i klartext betydde anstränga oss för att göra det bästa av (den olidliga) situationen. För det mesta lyckades vi också göra det, eftersom vi trots allt var – och är – en familj med allt vad det innebär i form av om än motvilliga men ändå ytterst frivilliga uppoffringar. Detta är själva essensen i den uppfordrande uppmaningen om att bjuda till, menar jag.

Men att som Löfven nu uppmana den politiska oppositionen – som är i full färd med att slicka såren efter valförlusten – ”att bjuda till” för att underlätta för honom och Socialdemokraterna att bilda en duglig regering? Sorry.

Eller som Lena Mellin påpekar i Aftonbladet: Politik är inget ”snällspel”. Eller som Jasenko Selimovic konstaterar i Expressen: I stället för att ta ert ansvar försöker ni ”sätta press på FP och C”.

Socialdemokraternas partiordförande och blivande statsminister Stefan Löfven är förstås inte dummare än att han inser att den största pressen just nu och hyggligt lång tid framöver ligger framför allt på honom själv. Väljarna har satt sitt hopp till att Löfven de kommande fyra åren ska klara att regera Sverige med alla utmaningar som landet står inför.

Möjligen insåg inte väljarna i tid vilka svårigheter Löfven skulle få med att sy ihop en regeringen och det kan man ju knappast anklaga väljarna för då Löfven före valet vägrade tala om för väljarna vilka andra partier han skulle bilda regering med om han fick chansen. Men nu fick alltså Stefan Löfven chansen och har måst börja med att be den avgående alliansregeringens partiföreträdare om hjälp för att han ska klara att axla ansvaret för Sverige. Nej, det låter inte regeringsdugligt – om ni frågar mig.